Just nu

LUGNA GATAN
God fortsättning och allt det där. Eller ska man säga det först efter nyår?

Inte mycket händer, varken här, hos mina cyberkompisar eller IRL. Eftersom jag fortfarande är sjukskriven på halvtid och eftersom det är så många helger nu blir det inte mycket jobbat. Jo, i går, på klämdagarnas klämdag. Kändes jättekonstigt. Det märktes på alla att de bara ville få undan och sedan gå hem så fort som möjligt.

Själv känner jag att jag längtar lite efter grå vardag och rutiner. Jag är lite trött på att inte veta vilken dag det är och på all slapphet som jag känner övermannar mig.
Det ska bli skönt med januari. Jag vet att många inte håller med mig, men för mig har januari nästan alltid betytt någonting positivt. Ett nytt blad, en ny start.
Ljuset återvänder även om det inte går fort, men man börjar faktiskt ana det redan i början av månaden.
Vi brukar alltid ha en vit månad i januari, så även 2003. Och, som vanligt, ska man börja äta bättre. Usch, hela december har jag svullat så jag ser ut som en gris nu! Gräsligt. Känner mig uppblåst, fet, däst och trög. Rör mig nästan ingenting. Undrar om jag inte måste tvinga ut mig på en promenad efter att jag skrivit färdigt här.

Januari innebär också att jag ska gå upp i arbetstid. Det känns som att det ska gå. Jag måste bara försöka komma i håg vad en av mina lärare på journalisthögskolan brukade säga när vi förlamades inför svåra uppgifter: Tänk inte att du alltid måste göra ditt bästa, utan bara gör det.
Man måste inte alltid uträtta stordåd. Det kan räcka med att bara göra det man ska och tillåta sig att vara nöjd med det.
Med tillförsikt se vi framtiden an...
(Men jag måste erkänna att jag ryser varje gång jag tänker på att min 40-årsdag kommer allt närmare.)

Och hur var då julen? Jo tack, bra. Vi var tio personer på julafton, härligt! Fast jag måste ju säga att jag ser fram emot den tid då julklappsöppningen inte längre är lika tumultartad som nu. Då kanske man hinner uppfatta vad ungarna egentligen får i sina paket och från vem.
Mina bästa presenter var en 10 GB iPod (!!) som min älskade make gav mig, samt vackra guldörhängen i design av Efva Attling. [28 december]

DAN FÖRE DOPPAREDAN
Jag har egentligen inte tid att skriva här och ni har egentligen inte tid att läsa. Jag vill egentligen bara säga en sak:

GOD JUL ALLESAMMANS!

[23 december]

DAN FÖRE DAN FÖRE DAN FÖRE DOPPAREDAN
Det känns bra att julafton är en tisdag i år. Man har helgen på sig att fixa allt som man inte hunnit med tidigare, och man har måndagen för akututryckningar.
Vi har det mesta under kontroll, men jag måste ge mig ut för att skaffa en till julklapp, möjligen två...

Diskuterade Robinson med maken efter helgens obligatoriska avsnitt. Jag tror att jag kanske är världens absolut sämsta Robinsonkandidat! När jag såg trailern inför nästa veckas avsnitt, där Nicklas sväller upp kring ögonen ungefär som Anna gjorde, insåg jag att exakt samma sak skulle drabba mig.
Jag skulle inte bara vara extra känslig för fysiska åkommor utan även klubbas av en massa psykiska besvär. Typ såhär:
Eftersom jag är lätt pälsdjurs- och pollenallergiker skulle jag förmodligen inte tåla många bett av strandlopporna.
Eftersom jag även är känslig för stark sol skulle jag bränna upp mig och få tredje gradens brännskador på axlar, panna och näsa.
När jag sover för lite brukar jag bli lätt paranoid på jobbet. Gissa hur det skulle arta sig om jag vore med i Robinson...
Jag är dessutom typen som kroknar snabbt när blodsockret sjunker. Flera dagar utan riktig mat skulle förmodligen fälla mig som en fura.
Att ringa hem efter tre veckor skulle säkert kännas som en välsignelse, men efteråt skulle jag förvandlas till ett gråtande kolli.
Ja, herre gud. Det kan jag lova er: Ni behöver aldrig nånsin ta ställning till huruvida jag är en tillgång för laget eller inte! [21 december]

NU ÄR DET JUL, HÄR I VÅRT HUS...
...i alla fall är det inte mycket som fattas. Julgran och julklappar, men i övrigt kan jag inte komma på nåt. I dag ställde jag fram vår imponerande tomtesamling på byrån i hallen, och även om den kan sägas vara både kitschig och camp så älskar jag den. Jag menar, hela julen är ju way over the top! Varför vara ängslig över att inte hemmet ser ut som ett reportage i Wallpaper eller Sköna hem? Eller, ännu värre, Nya rum i SVT med Ernst han-som-var-med-i-Sommartorpet?
Jag råkade se det sista avsnittet av Nya rum härom dagen, och jag satt bara och gapade. Finns verkligen dessa människor på riktigt? Pratar de verkligen så där med varandra när kameran inte är på längre? Och, viktigast av allt: Finns det människor i Sverige som har tid, ork och lust att göra deras surrealistiska blomsterarrangemang och juldekorationer?
Nej, jag trodde väl inte det! [20 december]

KICKI RULES
Åh, vilken bra dag jag haft! Det har inte känts så varje sekund, men nu så här när jag är hemma och ledig inser jag att det var en ypperlig dag. JAG var ypperlig!
Det har varit en dag med massor av stress, både av typen "nu måste jag hinna göra de fyrtioåttio grejerna jag måste göra innan jag ska iväg igen om en kvart" och "nu måste jag göra det här riktigt bra".

Egentligen skulle jag inte ha jobbat alls i dag eftersom jag är sjukskriven (hej, Försäkringskassan!), men om jag inte jobbat skulle ingen ha suttit på webben eftersom Anna måste vara hemma med sina barn (*vinkar*).
Och eftersom jag ändå skulle vara på Rådhuset strax före 07.30 och sedan på radion 13.30 var min dag redan "förstörd" - jag gick alltså inte miste om en sovmorgon eller en helt tom dag som jag skulle ha kunnat använda för djup navelskådning eller så.
Jag börjar jobba 06.30 och Rådhuset ligger två minuter från ÖP, så om jag ändå skulle ner på stan, varför inte jobba en sväng? (förlåt mina extremt ordrika förklaringar...)

Sagt och gjort. Jag hoppade in i bilen vid 06.15 och sjöng upp mig under de tio minuter det tog att åka in till jobbet. Kändes kanske inte som att jag hade stödet med mig till 100 procent...typ. Men va fan! Spring fort och se glad ut!
Väl på jobbet kastade jag mig glatt över mina arbetsuppgifter bara för att konstatera att en nybyggd lösning för hur puffarna på vår huvudsida ska prioriteras uppenbarligen inte funkade. Hur jag än tog bort och tog bort så dök den ena artikeln efter den andra upp, trots att publiceringsslut var passerat sedan flera månader. Hilfe! Det återstod ännu flera timmar innan den systemutvecklare som jag behövde skulle komma till jobbet.
Dök in på webbservern för att se om jag kunde byta ut head-filen, och hurra! det kunde jag. Originalfilen fanns kvar och jag kom ihåg precis hur jag skulle göra för att byta ut dem. Guldstjärna till Kicki.

Raskt upp till Rådhuset. Knappt hade man hunnit innanför dörren förrän den vedervärdigaste skitlukt slog emot en.
Jag blev så häpen att jag inte kom mig för att säga nåt. Tanken var så absurd - skit i Rådhuset? Det måste vara jag som fått fel på näsan, eller så var det nåt tallris som stod och surnade i en urna eller...
Men det visade sig att någon/några lagt hundskit eller människoskit utanför Rådhusporten! Förmodligen som protest mot något politiskt beslut!
Tack gode Gud fick jag inget på mina skor, men andra fick. Och trots att städpatrullen ryckte ut omedelbums låg stanken ändå kvar.
Uuuäääk!
Men, vi samlade oss och kände lite snabbt på låtarna och akustiken. Vi var två sopraner, en alt, en tenor och en bas. Lät riktigt hyfsat faktiskt.
Sen kom publiken, 30-40 pers från olika förvaltningar men även kommunalråden deltog. Alla tindrade med ögonen och verkade njuta. Det är härligt när man ser hur folk sluter ögonen för att riktigt kunna vila i sången.
Tack och bock och ajö och tillbaka till jobbet strax efter 08.30.

Jag fortsatte med allt det jag skulle göra på jobbet, men naturligtvis strulade min dator. Det började redan i går när Explorer la av 20-30 gånger och även hängde burken. IT-avdelningen fixade till det och sedan körde jag utan problem, men i dag var det samma visa! Och det blev bara marginellt bättre trots att jag slängde de usla Microsoftfiler som förökar sig likt Egyptens gräshoppor.
Trots att tiden inte var på min sida kände jag mig tvungen att vara med på ett möte klockan 09 eftersom det bland annat handlade om nya organisationen för redaktionen.
När jag kom ned till min plats igen närmade sig klockan 10.30 och sånt som normalt brukar vara färdigt vid 09 var fortfarande ogjort. Jag kände mig lätt stirrig och hade helst hoppat över lunchen, men snälla Jessica handlade mat åt både henne och mig, så jag behövde bara springa in i lunchrummet och kasta i mig maten och kunde sedan återvända till datorn.
Under allt det här var jag också tvungen att reda ut saker och ting med systemutvecklaren, om vad som gått fel och hur det var tänkt att vara. Tiotusen telefonsamtal, hundra mejl och till sist ett möte mellan fyra ögon. Sen blev det rätt!

Precis när jag skulle slänga mig in i bilen för att åka till radio Jämtland kommer sportchefen och undrar vad han gjort för fel när den text han lagt ut på senaste nytt med hjälp av det nya gränssnittet inte dyker upp.
Nähä? Jo, men det ska ju vara klart nu, fåsehär...testa, vänta, testa igen...ingen text.
Samme systemutvecklare - men fan, nu är han på lunch! Panikmejl och sedan in i bilen, fortsomfan.

Radion funkar så här: Två olika paneler (tre pers) sitter varannan torsdag i radio Jämtland och tycker till om nya skivor, flipp eller flopp? Panelerna turas om, så varje panel sitter alltså bara en gång i månaden. Strax före jul möts de bägge panelerna i en otroligt prestigeladdad tävling (*fniss*) där man till exempel ska känna igen en låt bara genom att höra introt, kunna året låten kom ut och vilka som gjorde den osv osv.
Dagens omgång kändes helt spritt språngande galen men var otroligt kul. Så fort man har rätt skriker hela laget rätt ut så att högtalarna vibrerar, och alla vrider sig av skratt. Jag har ingen aning om hur det låter egentligen! Har jag några läsare från Jämtlands län som brukar lyssna på oss så får ni gärna höra av er till mig och berätta.
De senaste åren (jag tror faktiskt att det är alla åren jag varit med) har min panel vunnit och det är ju extra roligt, särskilt för mig som är en så fånig tävlingsmänniska att jag inte ens kan låta mina barn vinna i Mario Cart (och blir sur när de väljer banor som jag tycker är för svåra).

Tillbaka på jobbet igen strax efter 14.30, vilket innebar att jag fick jobba till 15.30 innan jag gjort allt jag skulle (ännu en runda med systemutvecklaren om gränsnittsproblematiken), vilket i sin tur innebar att jag jobbade över en halvtimme den dag då jag egentligen var ledig.
Häpp!

Och vad var det då som var så bra med den här dagen? Jo, att jag klarade av allting. Och att allt gick i ett sånt där hetsigt tempo som jag tror mig hata men som egentligen är bra för mig, för jag hinner inte tänka och känna så förbannat mycket utan bara gör saker, och det med schwung!
Man existerar bara i nuet hela tiden och det är så ljuvligt...
Det finns inte tid för oro eller grubbel, man förlitar sig helt på erfarenhet och intuition och se, vingarna bär.
Då är det klart att man känner sig lycklig! Fast det här ju egentligen bara var en helt vanligt vardag strax före jul skulle jag önska att jag kunde bevara känslan från den här dagen i en flaska, likt en parfym, så att jag kunde ta fram den senare och njuta av den om och om igen.
Kanske är allt annorlunda redan i morgon. Kanske känns livet inte alls lika festligt nästa gång jag ska jobba, men...
I dag var i alla fall en dag att älska livet. [19 december]

MAMMA RULES
Mamma hämtade mig när jag skulle hem från jobbet så att jag slapp ta bussen. Det har hon gjort de fyra eller fem senaste dagarna jag jobbat! Visst är jag bortskämd?
När jag kom hem sjönk jag ihop vid köksbordet och gäspade nästan käken ur led medan hon packade upp kastrullen med risgrynsgröt (bara för oss att ställa på spisen alltså), diskade, torkade av bordet samt packade in lite kassar med våra gamla tidningar och förpackningar i sin bil. Ja, för att ta dem till återvinningscentralen,alltså.
Vad gjorde jag? Gick och lade mig på sängen och tänkte att nu tar jag mig aldrig upp igen.
Men...here I am.
Kan jag få ett fyrfaldigt leve för min mamma Margit, 72 i mars? Hipp, hipp!

Julafton får allt tydligare konturer. Det blir jag, Lars, barnen, mamma, moster Ulla-Britt och Stig, Lars föräldrar samt morbror Eijje. Tio pers! Det blir skoj. Men jag fasar nästan för julklappsutdelningen — det blir en sådan orgie i papper och snören och "har jag nåt mer paket?!?" att man efteråt inte fattar vad folk egentligen fick och ännu mindre av vem. [18 december]

DÉJA VU
På den tiden jag hade min iBook och vi ännu inte hade fått ADSL satt jag nästan aldrig någon annanstans än i Laminofåtöljen i vardagsrummet när jag använde datorn.
Bredvid fåtöljen fanns en modemsladd upprullad, färdig att stoppas in i datorn när helst jag skulle koppla upp mig.
Sen fick vi ADSL, och då är det huvudjacket som gäller. Vårt ligger i hallen...men båda barnen hade flyttat upp på övervåningen så Simons gamla rum blev vårt kontor. Och hips vips var det slut med datoriserandet i vardagsrummet. Vi fick "riktiga" arbetsplatser med plats för möss och musmattor, hyllor med CD-skivor, högtalare och mycket annat.
Men var det lika charmigt? Nej.
Eftersom jag dras med stelhet i höger skuldra nu har jag därför gått in i vardagsrummet igen. Datorn vilar i knät och jag skriver utan att behöva dra upp axlarna (mitt skrivbord är aningen för högt och smalt).
Jag sitter i fåtöljen och blickar ut över våra bokhyllor och det mesta känns märkvärdigt likt.
Tyvärr blir min Powerbook G4 mycket varmare än iBooken nånsin blev. Just nu har jag därför en tidning mellan datorn och mina lår (jag förstår att ni verkligen har undrat!).
Sen har visserligen G4:an två högtalare (iBooken hade bara en), men ljudet är inte mycket att hurra för. Ordet transistorradio springs to mind.
Känns dessutom rätt så irriterande att inte kunna koppla upp sig härifrån! Eller jo, det är klart det går, men jag har ingen aning om var jag har uppgifterna till mina tre olika (gratis) internetabonnemang. Och modem...allvarligt talat, hur kul är det?! Kanske man skulle ta och undersöka möjligheterna med AirPort...? Macens trådlösa uppkopplingsalternativ alltså. Hm...

Hur mår jag i övrigt då nuförtiden? Som vanligt är det både hackat och malet.
Vissa dagar känns det som om jag skulle kunna förflytta berg, andra dagar ramlar jag när hindren inte är högre än en dammråtta.
Ibland tror jag att jag kommit ut ur tunneln för gott, andra dagar vet jag inte hur jag ska ta mig ut.
Ibland är jag skrattig och charmig, ibland är jag dyster och sammanbiten.
"Alla dagarna som kom och gick, inte visste jag att de var livet" (sagt med väldigt bjäbbigt tonfall).

I går städade jag som sagt på övervåningen. Några tankar:
• Varje gång som jag torkar golvet där uppe blir jag förvånad över att det är så smutsigt.
• Varje gång jag häller ut skurvattnet tänker jag att jag borde torka ett varv till, med nytt vatten.
• Varje gång struntar jag i det, fast med dåligt samvete.
Hur noggranna är ni när ni städar? Ligger ni på knä en gång i veckan framför köksbänken för att man ser bättre då jämfört med att använda mopp med långt skaft?
Och när jag ändå är i farten, hur ofta byter ni lakan? Händer det att det går mer än två veckor mellan bytena trots att ni helst skulle vilja vara så ordentliga att ni bytte underlakan och örngott var fjärde dag och påslakan var tionde?
Hur ofta skurar ni kylskåpet? Tar ni ut alla hyllplan en gång i veckan och diskar av dem? Eller händer det att veckostädningen mer får karaktär av halvårsstädning? Hur mycket av det ni säger offentligt är sant?!
Se där några julnötter att knäcka. [17 december]

SNÖN LIGGER VIT PÅ TAKEN...
... endast tomten är vaken, för den där Kicki G hon verkar då sova som en stock!
Usch och fy, så fort man tar en dag ledigt från att uppdatera så kryper latmasken fram och vill ha ledigt i flera dar.

I helgen tog jag ledigt så till den milda grad att jag faktiskt inte gjorde ett skit. På fredagen var jag först på en begravning, sedan hade vi supertrevlig fest med kören, så på lördagen var jag trött. Låg mest på soffan och läste.
Så kom söndagen, och vad gjorde jag då? Låg på soffan och läste! Samt sov en stund. Det var hemskt skönt att slappa så mycket, tror att det kanske var en reaktion på den hektiska veckan innan.
Men visst får jag lite dåligt samvete när min man gör julsnapsar, planerar och handlar all julmat, bakar saffransbröd och så vidare...
Jag får tänka på att jag fortfarande är sjukskriven på halvtid.
Var i alla fall duktig i dag - dammsög nedervåningen, dammsög och torkade golv på övervåningen, strök och sorterade tvätt, tvättade två maskiner, fixade kaoset på köksbänkarna och i diskhon, bäddade rent i våra sängar...ack ja, det tar aldrig slut.

Ibland känns det som att det är detta eviga ekorrhjul som slutligen kommer att ta knäcken på mig. Man jobbar, man är ledig, man jobbar, man hamnar i en svacka, man tar sig upp, man jobbar, man är ledig...man tvättar, man handlar, man städar, man diskar, man slöar till, man skärper sig, ta-ram, ta-ram, ta-ram, ta-ram...
Snart mejlar någon visdomsord i stil med "Alla dagarna som kom och gick, inte visste jag att det var livet".

Världens bästa TV-serie, Cityakuten, har någon sorts helguppehåll. Ytterst irriterande! Har jagat efter en ER-box på DVD, men det verkar inte finnas. Ofattbart!
DVD-boxar finns det med serien som även den är världens bästa, Vita Huset. Tyvärr otextat.
En annan bra serie är Sopranos, men jag tycker att den alltid sänds på så knöliga tider, och jag orkar inte med att följa hur många serier som helst som jag inte kan se när de sänds utan måste be maken spela in (Dagens I-landsproblem).
[16 december]

BEREDEN VÄG FÖR HERRAN
Ja, det är väl det julförberedelserna egentligen går ut på, va?
Själv har jag i dag ställt fram julkrubban med alla figurerna, plockat fram julljusmanschetter till ljusstakarna i vardagsrummet, hängt upp lite tomtar och annat pynt (bl a "De tre vise männen" - pass på dagens bild i morgon om ni inte minns vad det var!) ...känns bra.
Men samma enorma julglädje som jag hade i fjol, nej, det har jag inte. Vi har faktiskt inte druckit en enda droppe glögg än! Skandal.

Och i morgon är det julfest i Märtas klass. Har precis tvättat lucianattlinnet så att det är fräscht och ska sen stryka det. För Märta, som går i trean, är nu den tiden förbi när alla som vill får vara lucia. Nu är det en lucia, punkt slut. Resten är tärnor. Men lucia utses inte genom val utan lottdragning, så än har det inte blivit skönhetstävling av det. [11 december]

VART TOG HON VÄGEN?
Nu när jag har uppdataterat så flitigt under lång tid känns det onekligen konstigt när det gått tre dagar utan att jag levererat ens ett pip.
Jag skyller på den hektiska helgen med dansuppvisningar och konserter. I går var jag visserligen ledig, men...usch, så trött jag var!
Jag vet att jag har sagt det här tusen miljoner gånger förr, men here it goes again: Man binder ris åt sin egen rygg när man skriver dagbok på nätet...

Vår julkonsert i Stora kyrkan gick bra, och det var nog 300-350 pers i publiken. Roligt! En gnällig recensent i konkurrenttidningen tyckte att vi bjöd på gammal skåpmat, men detta är ju det eviga dilemmat med julkonserter: Folk vill höra de traditionella julsångerna (Stilla natt, Gläns över sjö och strand, Det strålar en stjärna osv) medan korister och recensenter vill göra/höra något nytt. Det måste bli en kompromiss, vilket jag tycker att vi lyckades bra med, men uppenbarligen inte gnällspiken.

Jag är fortfarande stel i nacke och axlar. Jag tror jag sitter för mycket vid datorn hemma... Ett bra sätt att få igång blodcirkulationen i kropppen och motverka stelhet är motion, men motionerar jag? Nä. Icke, sade Nicke. Det måste bli ändring nu! Att det ska vara så himla svårt att hålla fast vid goda vanor!
Regelbunden träning har dessutom inverkan på andra kroppsliga defekter, och då menar jag inte stelhet utan raka motsatsen; mjukt och sladdrigt...

I dag är det inte bara nobeldagen utan även dagen då jag och Lars blev ihop. Jag minns det som i går, men det är faktiskt 13 år sen. Herre gud, vad tiden går.
Jag är fortfarande lätt förvånad över att jag insåg att Lars var rätt man för mig, jag som så länge bara spanade in "farliga" killar. [10 december]

I STORMENS ÖGA
Jaha, då är barnens genrep för helgens dansuppvisning överstökat: Jag har fixat fika, jag har skjutsat och jag har hämtat. I morgon är det nytt fika att packa och så iväg, se till att barnen hamnar där de ska vara och sedan knipa några bra sittplatser åt mig, mamma och Ulla-Britt.
På söndag kommer Lars hem, och då får han gå (med farfar&farmor), själv ska jag ju iväg på konsert i Stora kyrkan!
På tal om det så kom jag just på att Juloratoriet ges i kyrkan i morgon kväll. Det skulle jag vilja se! Men kan jag lämna barnen ensamma...? Det börjar redan klockan 18, så jag är nog hemma till 20.

Sprang en kortis på stan. Blir ganska stressad över alla julsaker - jag känner liksom att jag kollar av allting hela tiden; har jag det bästa julpyntet eller måste jag skaffa nytt? Vad, av alla miljoner grejer att välja mellan, tycker JAG är bäst? Kan jag köpa filmen Barbie som Rapunsel till Märta redan första gången jag ser den på en affär, eller måste jag kuta runt och jämföra priser? Hur ska jag göra med julduken till köksbordet, den syddes ju till gamla bordet och är för liten nu - ska jag sy om den eller skaffa nytt?
Ja, herre gud. [6 december]

BÄTTRE OCH BÄTTRE
Kvällens konsert i Näskotts kyrka gick betydligt bättre än i går. Akustiken var snällare så det gick lättare att höra sig själv och varandra. Tyvärr, tyvärr finns det några sångare som ligger snäppet för lågt hela tiden, vilket är oerhört irriterande.
Nåja. Det mesta talar för att konserten i Stora kyrkan på söndag kan bli riktigt bra - då har vi hunnit smälta de här två konserterna och samtidigt vilat stämbanden ett par dagar. Jag hoppas verkligen att det kommer mycket folk!

Nästa körprojekt blir med Octava Grande. Octava är min kör med nio sångare (ja, de var åtta korister från början, men nu är vi tre sopraner helt enkelt för att det klingar bättre), men ibland gör vi saker som kräver fler personer och då lägger vi till ett Grande efteråt.
Det tiostämmiga verket Stabat Mater av Scarlatti står på vårprogrammet. Har aldrig hört en ton av det, men det blir säkert bra. Dessutom ska vi göra Barbers Agnus Dei, vilket oroar mig lite. Det är ett av de allra vackraste stycken jag vet, men hur jag ska klara av att sjunga utan att börja gråta begriper jag inte. För dem av er som råkar äga noterna till körsättningen av Agnus Dei säger jag bara: Sidan 9, sex första takterna!
Jag har aldrig sjungit Agnus Dei offentligt med kör, men de gånger jag sjungit tillsammans med en skiva som jag har hemma strömmar tårarna just när man kommer till sidan 9. Det är så oerhört starkt!
Om ni inte känner till Agnus Dei så kanske ni vet vad det är om jag säger att det finns med i Oliver Stones film Plutonen. Där framförs det inte av en kör utan så som det ursprungligen var menat, av en stråkorkester ("Adagio for strings").

Från musik till film: En av de allra bästa filmer jag vet är Elizabeth med Cate Blanchett i rollen som drottningen. Trots att vi har den på video var jag bara tvungen att köpa den på DVD nu. Bildkvaliteten är faktiskt en helt annan på DVD, och en så här bra film förtjänar att visas så bra som det är möjligt.
Jag vet inte hur många gånger jag sett den vid det här laget, men snart kan jag de flesta replikerna utantill.
I princip är varenda scen ett "Oscarclip" (alltså en scen som spelas upp när den aktuella nomineringen visas på Oscarsgalan), och alla rollerna är besatta med den skådespelare som är bäst för just den rollen.
Cate Blanchett är så bra att jag nästan gråter bara jag tänker på det. Exakt så som hon spelar Elizabeth måste den verkliga drottningen ha varit. Tittar man på porträtten från till exempel kröningen är likheten slående. Och Geoffrey Rush som spelar en av hennes närmaste män är genialisk i sitt underspel. Icke ett tonfall för högt eller en replik för slarvigt sagd.
Manuset följer inte den historiska verkligheten till punkt och pricka (till exempel så dog inte Mary Queen of Scots på det sättet som hon gör i filmen eller vid den tidpunkten), men ändå så känner man att...så här måste det ha varit! Så där var ljuset på den tiden, så där var stämningen vid hovet, så där måste hon ha förberett sig inför mötet med biskoparna, precis så där måste hon ha handlat för att få folket att se henne, inte som The Virgin Mary utan The Virgin Queen.
Sist vi var i London, Lars och jag, besökte vi Towern, och att se Water Gate där Elizabeth fördes in med båt...låt mig bara säga som så att historien kändes allt utom avlägsen! [5 december]

TJOLAHOPP!
Jag sov inte mer den här natten än den förra, men dagen har ändå gått bra.
Och just nu är jag helt adrenalinstinn, nyss hemkommen från den första av våra tre julkonserter. Det gick bra, eller åtminstone hyfsat, men akustiken i Ovikens gamla kyrkan var hemsk! Man fick ingen hjälp alls, stundtals var det svårt att höra sin egen röst. Alla försökte förtvivlat intonera, ändå sjönk vi som en gråsten på Verdis Ave Maria.
Ack ja. I morgon är det Näskotts kyrka som gäller och det är betydligt vänligare mot sångare.

Träffade V från vår företagshälsovård i dag. Ett jättebra samtal, och vi kramade varandra hårt och sa god jul innan vi skiljdes.
Just nu känns det mesta riktigt positivt och jag ser inga skäl till varför jag inte skulle kunna gå upp till 75 procent efter tjugondagknut då nuvarande sjukskrivning går ut.
Det är lustigt ändå hur pusselbitarna i ens liv faller. V menade att det är jag som har gjort ett stort jobb, men själv känner jag mig mest överraskad av att må bra igen.
Den här "krisen" kom efter det att jag hade avslutat min terapi (har jag kanske redan berättat?), och i början kände jag mig nästan i förtvivlat behov av min terapeut. Jag tänkte på henne varje dag och formulerade allt det jag ville säga.
Och så nu då. Ingenting! De senaste dagarna på jobbet har jag kunnat tänka mera på själva jobbet och inte bara på mig hela tiden. Det har känts enormt skönt.
För säkerhets skull får jag väl säga peppar, peppar ta i trä och spotta så fort jag ser ett kattskrälle. [4 december]

ANDAS DJUPT OCH LÅNGSAMT
I dag blev det minsann ingen sovmorgon. Upp klockan 05.25 - vaknade för säkerhets skull redan 04.30 och låg sen bara och väntade på att klockan skulle ringa. Det var inte så bra med tanke på att jag inte somnade förrän en bit efter midnatt...
Men, allt går om man måste. Och jag jobbar ju bara två dagar denna vecka.
Fast det är nästan läskigt vad mycket jobbigare allt blir när man är riktigt trött. Det är svårare att koncentrera sig, man klarar inte av att hålla flera bollar i luften samtidigt, enkla beslut blir svåra att fatta och i alla fall jag blir lätt paranoid.

De två sista timmarna på jobbet i dag genomled jag en demonstration av ett datasystem. Snubben, som var från Stockholm, lät nästan exakt som Peter Dalles uppfinnargubbe i Lorry, ni vet han som alltid säger "tänkte inte på det..." på slutet. När jag kom på vem det var han så starkt påminde om höll jag på att börja gapflabba, men jag höll mig.
En annan ohyggligt irriterande grej var att denne kille sa "dårå" efter precis allting, och då menar jag a-l-l-t-i-n-g:
"Ja, då har vi ju den här biten här, dårå, men om man hellre vill jobba med den andra producenten så går det också bra dårå. Det kan man se här (powerpoint-bläddring) dårå. Och vi har ju en väldigt stark majoritetsägare dårå, vilket känns bra efter IT-kraschen dårå". Till slut kändes det som man ville gallskrika "HÅLL KÄFTEN, IDIOT!!!", men det gjorde man förstås inte, dårå.

Jag skulle vilja ha Vita Husets samlade avsnitt på DVD i julklapp. Går det? Jag såg att de första säsongerna fanns på en engelsk shoppingsajt (har redan glömt namnet, men det stod i Anders Westgårdhs krönika i Aftonbladet), men jag skulle hemskt gärna vilja ha dem med svensk textning — jag tycker det är svårt som det är att hänga med i alla komplicierade politiska taktikmönster...
Jag skulle inte ha nåt emot en samlingsbox med Cityakuten heller.
Vad är den bästa svenska sajten för att handla DVD? Ginza? Tycker inte riktigt att deras sortiment är så där så man direkt jublar. Hör av er om ni har några bra tips! [3 december]

EN SNABBIS
Tog en rejäl sovmorgon till halvtolv i dag. Sedan sydde jag om mina julgardiner (förlängde en längd), deltog i ett Lars Norén-drama som utspann sig i köket och badrummet, åt middag och åkte på körrep som höll på ändå till 22.10.
Go'natt. [2 december]

NU ÄR DET JUL IGEN
Första advent! Som vi alla vet är det officiell start på julfirandet. Det är denna dag som elljusstakar och julgardiner ska fram. En del smygstartade redan före helgen, men det är självklart fel...
De år första advent inte infaller just 1 december får man ändå ha 1 december som startdatum. De riktigt konservativa väntar förstås in första advent.
Hos oss fattas egentligen bara julgardinerna i köket, men jag måste sy om en av dem, så det får bli morgondagens uppdrag. Jag har inte heller tagit fram några tomtar och annat pynt, det tycker jag man kan vänta några dagar med.
Som ni ser har jag även julpyntat lite grand på min hemsida. I all anspråkslöshet.
Däremot blir det ingen julkalender. Jag fattar inte hur alla människor hinner? Sitter ni uppe på nätterna...?

Två och en halv timme lång är nya Harry Potter-filmen. Märta och jag var och såg den i dag, och den var riktigt bra. Lite väl otäck ibland - särskilt läbbiga var spindlarna. Märta ville inte titta då. [1 december]

Upp igen