Spy/kräkas/kasta upp
  Tänk att en liten barnmage kan innehålla så mycket äckligt.
I går kväll blev Märta magsjuk. Först spydde hon ned sin egen säng, sedan vår dubbelsäng. Enligt rapporter från hemmet spydde hon 5-6 gånger till under natten, dock inte i bäddsoffan (dit Lars och Märta förpassade sig medan jag låg kvar i sovrummet) utan i hink och toalett.
  Våra barn har varit märkligt förskonade från magsjuka hittills, vad jag kan minnas har Märta aldrig haft det. Desto värre blev det nu...
Lakan, påslakan, täcken, bäddmadrass, nattlinnen - tänk, vad mycket textilier som hör till sängar och sömn!
  Och tänk vad oerhört jobbigt det känns att börja byta lakan när man är så trött att man nästan svimmar.
  Ack ja. Värst var det förstås för sjuklingen själv. Uj, uj, uj så blek hon var om nosen. Lilla gumman.

  Enligt säker källa (Anna) ska Roger Pontare inte alls vara med i melodifestivalen. Så skönt! Min make måste ha varit felunderrättad, eller så skojade han med mig och jag var för trött för att fatta.
Tveksamt om jag kommer att se nånting av festivalen eftersom jag ska på vinprovning då.

  Jag har varit väldigt trött under den här veckan. Dels har jag gått och lagt mig på tok för sent varenda kväll, dels har jag slarvat väldigt med maten. Yoghurt och fralla framför datorn, så har mina luncher sett ut.   Men ibland är det bara så himla, himla tråkigt med mat! Färdiglagat från Åhléns? Djupfryst gegga som ska föreställa nyttigt och gott (I feel good)? Låda hemifrån som man måste göra i ordning kvällen innan?
  Ni hör ju själva vad trist det låter!

  Ibland snöar jag in fullständigt på vissa saker och blir helt blockerad för annat än just den aktuella saken.
  Just nu har det varit byte av e-postprogram.
  På jobbet har vi sen vi fick Internet i huset haft Eudora Light, och jag har haft samma hemma. Det är ett lättsamt och bra program som jag inte alls haft något att anmärka på.
  Av diverse olika anledningar tycks vi nu vara på väg mot Outlook Express på jobbet. Jag har inte alls känt mig hemma i det och vägrade byta. Men så hade jag behov att kunna se/läsa html-formaterade mejl, och då dög inte Eudoran. Så nu sitter jag med den senaste Outlooken, som är ett uppdaterat och utbyggt program som heter Microsoft Entourage.
  Hur skulle jag då göra hemma?!? En rent existentiell fråga som fått mig att lägga pannan i oerhört djupa veck.
  Hemma hade jag inte Entourage, utan Outlook Express 4.5. Mycket var dock likadant i programmen, så jag importerade alla mejl, inställningar, adresser med mera från Eudoran och tänkte att detta skall nu bli mitt nya e-postprogram i all evighet, amen.
  Men det jäkla skitprogrammet hängde sig stup i kvarten vilket gjorde mig helt galen. Förmodligen nån inkompabilitet med övriga program eller tillägg, men jag sket i att ta reda på varför utan slängde bara hela rasket (jag hade naturligtvis sparat gamla Eudoran med alla brevlådor osv).
  Men hur skulle jag då göra om jag ville komma åt html-formateringen? Frågor, frågor!
  Nu har jag tankat hem Eudora 5.1, gratisversionen med annonser (samma som Eudora Pro, fast då måste man betala för det och slipper annonser). Det verkar vara ett väldigt händigt litet program! Ser trevligt ut och har flera fiffiga funktioner, däribland den förhandstitt som finns i Outlook Express (och som lovprisats väldeliga av min kollega Per).
  I går tillbringade jag sålunda ytterligare några timmar med att sortera mejl, slänga, organisera om osv.
  Och äntligen känns det bra!
  Äntligen kan jag släppa den här frågan.
  Äntligen kan jag ta itu med andra saker i livet.
  Phu!

  Alla böcker jag beställt på bokrean fanns. Trevligt. I dag har jag handlat tre andra böcker, bl a De små tingens gud som känns som en bok man "måste" läsa. [22 februari]

Rapport om nuläget:
  Hår: Satt nästan fyra timmar hos frissan i fredags. Håret är nu väldigt rött med inslag av väldigt mörkt (underhåret). Åsså två ganska breda, blonda slingor på var sida om benan. Väldigt IT ;-)
  Foten: Bättre och bättre. Känns som att den inte svullnar lika lätt nu.
  Träning: Har börjat lovande. Low impact några gånger i veckan. Det är skönt att svettas!
  Kören: Jotack. Vi ger två konserter på lördag och söndag. Jag tycker att vi (Octava) låter jättebra! Två basar, två tenorer, två altar och tre sopraner (varav jag är en).
  Böcker: Har lämnat in beställning på bokrean. Tveksamt om jag får Guillouböckerna jag kryssat för, de lär gå som smör i solsken. Har just läst ut ännu en romance, "Never marry a cowboy" av Lorraine Heath. Tja. 3+ ungefär blir betyget.
  Vädret: Omväxlande! Det har varit ett väldigt slaskande och blaskande. Mycket snö har försvunnit, vilket jag inte har något emot, men jag vet ju att det kommer mer. I Jämtland blir det inte vår förrän i slutet av april, om ens det.
  TV: Ett jädra slit att följa alla bra serier, och sent blir det också, i alla fall för mig som måste gå upp 05.30 på morgnarna. Söndag: Sopranos. Måndag: Cityakuten (som jag måste se ännu senare, inspelat, eftersom jag är på kör när det börjar). Tisdag: Vita Huset. Men de är ju så bra att man inte vill missa dem.
  Kryptisk: Jag vill bara meddela att jag nu cyklar alldeles utmärkt igen.
  Kläder: Blev lite sugen när jag gick en sväng på Åhléns idag. Provade ett par jeans, men det var inte roligt. Gissa varför.
  Barnen: Bara bra. Det känns som att Simon växer ett par centimeter i veckan just nu. Och Märta sover fortfarande i våra sängar 99 av 100 nätter.
  Melodifestivalen: Är det verkligen sant? Ska Pontare vara med i år igen?? Ta bort! [20 februari]

It happened again
  En engelsk tidning har återigen citerat mig med anledning av Roxy Musics comeback! I dag är det The Evening Standard (på webben This is London) där man kan läsa följande:

  Visst är det lite tossigt? Nya besöksrekord slås på min hemsida om Roxy Music och Bryan Ferry, Avalon vilket förstås är extra roligt.
  Men vad tycker jag då egentligen om att Roxy återförenas och turnerar i sommar (inga svenska datum klara ännu)? Jo, det är klart att det är kul, men...jag planerar inte mitt liv efter det!

  Säsongsstart i går för Cityakuten, världens bästa TV-serie. Elva avsnitt är vad TV3 bjuder oss på denna säsong, vilket känns löjligt litet. Eftersom jag från flera håll förbjudits att kommentera avsnittet allt för ingående (dvs persooner som spelat in och ännu inte sett) nöjer jag mig med att säga: Carter. Carter! Carter!!!

  Valentindagen i morgon, alla hjärtans dag. Jag, som inte gillar att amerikanska seder förs in i Sverige bara för att affärmännen ska få fetare plånböcker, kunde inte avhålla mig från att köpa rara nallar till barnen. Märtas är skär och så sött att man nästan gråter av rörelse. [13 februari]

Hohejoj popå eror
  Märta håller på att lära sig rövarspråket. Kanske inte helt enkelt när man bara är sju år och går andra året i skolan och ännu inte börjat skilja mellan vokaler och konsonanter, men poletten håller på att trilla ned.
  Och så har hon ju en så pedagogisk mamma, som förklarar så bra! Soså dodetot soså.

  Som en av de sista i Sverige har jag äntligen fått en mobiltelefon. Det blev Nokia 6210 med wap. I torsdags kunde jag inte ens ringa från bilen, i dag kan jag kolla kontosaldo och läsa mejl via telefonen. Tvära kast. Men varför kan jag inte vidarekoppla samtal? Skit samma om jag har behov av det, jag vill ha saker och ting under kontroll!

  Magen har varit lite avig mot mig, tycker jag. Jobbigt. Måste jag dra ned på kaffet nu?

  Som en av de sista kvinnorna i Sverige har jag hakat på trenden att ha en flaska med vatten på skrivbordet som jag sippar ur under dagen. Min är en tom Fun Light saftflaska (den koncentrerade sorten, rymmer 5 dl). Två såna om dagen brukar det bli - det är en liter vatten, det. Så nu blir jag säkert både vacker och klok.

  "Nu är hon så där kryptisk igen": Jag har bestämt mig för att inte göra en grej som jag gått och funderat över i nästan ett års tid. Ska jag? Ska jag inte? Ja, om vissa kriterier är uppfyllda. Nej, om de inte är det.
  Nu är dessa kriterier uppfyllda till 99 procent, men jag har ändå bestämt mig för att inte göra det. För jag vet att allt skulle bli meta!
  Vad skulle bytas mot hur, vem skulle bytas mot varför och skratt skulle kunna gå över i gråt.
  Ibland måste man få stryka sig själv medhårs. ("Har hon börjat käka svampar, eller?")

  Jag tycker faktiskt att Lukas Moodyssons "Tillsammans" borde ha fått åtminstone en liten ynka Guldbagge. För bästa manliga biroll, till exempel. Eller bästa manus. Och så vill jag se "Jalla! Jalla!", "Sånger från andra våningen" och "Vingar av glas". Det får väl bli när de kommer på video, som vanligt...

  Kylan har drabbat landet. Brr, jag gillar verkligen inte när kvicksilvret kryper ned under -20 grader. Allt blir så bevärligt, så fort man går ut spänner man sig i hela kroppen, drar upp axlarna till öronen och försöker tänka på grillkol eller nåt annat varmt.
  I dag när jag svängde in på vår gata försökte jag tänka mig hur den kommer att se ut i sommar. Gröna gräsmattor, gröna träd, blå himmel, gul sol, brunbrända barn. Ack ja.

  Flera bra böcker ligger och väntar på mig, av Mikael Niemi, Tom Wolfe och Joy Fielding. "Populärmusik från Vittula", "En riktig man" och "Brottsstycken". Men jag har inte riktig lust att börja på någon av dem.   Lånade och läste "Marmeladprovet" av Vibeke Olsson, bra, men inte direkt upplyftande. Och så har jag klämt de sista delarna i Diana Gabaldons serie om Jamie och Claire; "Trummornas dån". För er som också har läst dem vill jag bara säga att jag alls icke läst vartenda ord i dessa tegelstenar till romaner. Jag skummar cirka 70 procent, eller mer. Med gott samvete. [6 februari]

Ljusare tider
  Ny månad, ny tid. Det börjar verkligen märkas på allvar nu att ljuset återvänder. Himlen blir på nåt sätt högre, eftermiddagarna inte så korta. Det finns hopp om livet.

  I går tränade jag för första gången sedan jag opererade foten (ja, första gången sen urminnes tider, om vi ska snacka klarspråk). Low impact, kändes ganska bra. Fast jag tog inte i allt jag kunde, måste ju tänka lite på foten också. Och min bedrövligt usla kondition...

  Årets första tygkatalog från lapptäckes-eldoradot Keepsake Quilting dök ned i brevlådan i går. Bläddrade bara igenom den som hastigast, ska studera katalogen mer noggrant sedan. Men lite vattnades det allt i munnen.
  Lapptäckesintresset går verkligen i vågor för mig. Antingen tänker jag knappt på något annat, planerar mönster och funderar på färger. Eller så gör jag ingenting och glömmer nästan att jag har en symaskin. Om jag tolkar min egen kropp rätt så borde en ny topp snart infinna sig. Vi får väl se. [1 februari]

Upp igen