|
Dag fyra på
semestern
- jag och barnen är i Krångede och hälsar på
Ulla-Britt och Stig (=min moster med make). Moster Kristina
från USA är också här några veckor; trevligt
att träffa släktingar!
Det amerikanska inslaget är lite exotiskt, tycker Märta.
Vad betyder government till exempel?
Simon stannar kvar tills söndag medan jag och Märtan
åker hem redan i morgon. Då är det nämligen avslutning
på simskolan, och det kan vi ju bara inte missa...
De två första dagarna på min semester regnade
det i princip oavbrutet. Kändes inte helt hundra. I går var
det uppehåll men mulet, men i dag har det varit riktigt bra. Det
är så härligt bara att sitta i skuggan på en altan,
höra en traktor lite avlägset, insupa doften av syréner,
se en hästmyra krypa förbi, dricka kaffe utomhus...försöka
läsa en bok, men lägga ned den var tjugonde sekund bara för
att förlora blicken någonstans i fjärran och känna
att nu ÄR det faktiskt sommar!
Jag är inte den som desperat kastar mig på marken så
fort solen skiner för att bli solbränd, jag klarar mig så
bra ändå. Ljumma kvällsvindar när klockan närmar
sig halv nio, det är fantastiskt nog.
Det rycker i lapptäckestarmen igen. Vet inte varför,
men jag har börjat gå rundor i tygaffärerna. Kom hem med
1,5 meter smårutigt i oblekt/gammelrosa. Passar bra ihop till tygerna
från två gamla sommarklänningar som gjort sitt. Och en
extremt pyjamasliknande byxdress (vida byxor som slutar en bit ovanför
fotleden och vid, rak jacka) i vit och skärt från mitten av
80-talet som jag i dag inte fattar att jag var så himla nöjd
med då när jag använde den. Nu är den snart ett minne
blott.
Ligger och funderar på kvällarna hur jag ska klippa,
vilka mönster som passar ihop, hur stora bitarna ska vara... Har
till och med köpt ett nytt strykjärn att ha i syhörnan.
Men hur ska jag hinna sy om vi ska måla hus? Låt oss se det
så här: Nånting ska man ju göra om det regnar också.
[29 juni]
Midsomrig midsommar
Midsommarhelgen innehöll allt en midsommarhelg ska; lövning
av midsommarstång, små grodorna, sill, snaps, jordgubbstårta.
Och ett barn som var argt varenda minut: Märta. Suck.
Vi har haft besök av vänner från Stockholm. De
hade med sig ljuvliga adoptivdottern Ebba, 6 månader. En
mörkögd skönhet från Colombia som var så söt
att man blev tårögd. Och pigg och glad och snäll, naturligtvis!
Jag blev kär. Och är det inte märkligt att alla bebisar
luktar på det där speciella viset? Litet sött, lite surt,
litet vanilj...man vill bara snusa och snusa och snusa.
Har ni följt Rickard Hoberts filmer? Vi har sett några
stycken: Både Ögat och Spring för livet var helt okej,
tycker jag. Men nyligen hyrde vi Där regnbågen slutar, och
jag säger bara: Jisses! Ett sånt pekoral!
Moralen i filmen ("Det är dumt att ljuga") framförs
lika subtilt som när en flodhäst dansar balett. Och storstjärnor
som Tommy Körberg, Peter Jöback och Helen Sjöholm
har övertalats till att framföra musikalnummer som är lika
patetiska som gymnasielyrik. Hur kunde detta släppas igenom?!
Vi var tvungna att snabbspola förbi musikalavsnitten, det
fanns inte skämskuddar stora nog att hålla framför ansiktet...
Och i morgon börjar jag min semester! Jag tror att jag ska
unna mig att slöa och slappa. Förhoppningsvis kan jag vältra
mig i romanceläsning (postgången avgör detta). Husmålningen
får anstå ett par dar. [25 juni]
Åh, åh, åh nu är det nära!
I dag jobbade jag näst sista dagen innan semestern börjar.
Ledig midsommarafton och midsommardagen, jobbar söndag, sedan: Fem
Veckors Semester!!
I några dagar nu har vädret varit varmt och nästan
kvalmigt, men de riktiga åsk- och regnvädren har uteblivit.
Det är en märklig känsla att det kan vara varmare
utomhus än inomhus när man bor i Jämtland. Man vet inte
hur man ska klä sig, och rätt vad det är kan det komma
en häftig vindpust som kräver kofta på bara armar. Ack
ja!
Jag och maken tillbringade flera timmar på vår delvis
inglasade uteplats i kväll. Gitarr, Den Svenska Sångboken,
"Taube måste ju ha varit ett geni!", "...och
Olle Adolphson", "...och Hasse å Tage", "...å
Jules Sylvain".
Och så gick vi faktiskt en runda i trädgården
och bara njöt! Vårt söta körsbärsträd,
de tjusiga ormbunkarna på baksidan, rabatten i skuggan av pilträdet,
trädgårdslandet, svartvinbärsbuskarna...och allt är
vårt! [22 juni]
Var kom det ifrån?
I morse när väckarklockan ringde (05.30) var jag så
trött att jag trodde jag skulle svimma. Men det gick att kliva upp
ändå.
Och utan att jag vet hur det gick till, ploppade följande
fras fram i huvudet redan innan jag lämnade sovrummet: "Tyst
min mun så får du socker".
Varför?
Har ingen aning. Jag har inte läst det nyligen, har inte sagt
det nyligen, har inte hört det nyligen. Det enda som verkar logiskt
är att jag drömt det, men jag minns inte drömmen.
Så nu har jag jagat runt nätet för att hitta frasen
i något sammanhang, men icke. Och orden snurrar fortfarande runt
i skallen.
Märkligt.
Jag blir så trött på alla börs- och ekonomikrönikörer/-experter/-tomtar.
Först tjatar alla om att aktier ska ses som en långsiktig investering,
sedan sågar alla Teliaaktien efter tre dagar. Är det långsiktigt?
Min ömma moder meddelade just att hon tänkte svänga
förbi oss i eftermiddag med jordgubbar och grädde. Gott. Gott-gotti-gott-gott!
Postutbärningen på vår gata är minst sagt
ojämn. Ibland kommer posten före 11, ibland strax före
17. I går sprang jag ut till brevlådan säkert tio gånger,
bara för att mötas av tomhet. Ytterst irriterande.
Och när posten väl kom, framåt 17, var det bara
reklam och räkningar. Var är alla mina romances som jag beställt
från England?! [21 juni]
Hit me baby one more time!
Lars och jag fastnade framför MTV:s rockumentary om Britney
Spears i går (ja, det var halvtidsvila i den sorgliga fotbollsmatchen
mot Italien). Herre gud! Den flickan verkar ha bestämt sig vid 4
års ålder ungefär att hon skulle bli en superstjärna
när hon blev stor.
Nu är frk Spears visserligen bara 18 år, men hon har
onekligen hunnit med en hel del, och slagit massor av rekord (av typen
bäst säljande tonåring osv), är glad och klämmig
men klarar också av att spela så mycket på sex att moralorganisationer
i USA naturligtvis tagit offentligt avstånd, bränt hennes skivor
osv osv.
Men sådana protester ger ju bara motsatt effekt - folk köper
skivor som galningar istället.
Personligen är jag ganska less på Britney, hennes senaste
singel spelas varje dag i Märtas rum, och jag gillar inte hennes
sångröst. Men jag tycker den svenska anknytningen (Dennis
Pop, Max Martin, det faktum att hon spelat in skivan i Sverige!) är
kul, jag gillar att hon verkar vara en framåt tjej som vet vad hon
vill, och det faktum att hon appelerar till båda könen: tjejerna
vill vara Britney, killarna vill vara ihop med Britney.
Medan vi satt där började jag fundera på hur jag
var när jag var 17. Vad gjorde jag, hur var jag, vad ville jag?
Jag fyllde 17 i mars 1980. Gick första året på
gymnasiet (humanistisk linje), hade mitt första riktiga förhållande,
jobbade i elevkåren, åkte på kurser med Elevförbundet,
festade med gymnasieföreningarna, pluggade (en del i alla fall!),
träffade kompisar osv.
Jag gjorde verkligen inte som Britney, dansade och sjöng för
brinnande livet medan jag lade världens skivköpare under mina
fötter!
Jag kan inte minnas att vi överhuvudtaget diskuterade i såna
termer; "Vad vill du bli?" "Popstjärna!" Icke.
I dessa dagar, när alla kidsen verkar vilja bli programledare
på ZTV, är det kanske svårt att förstå, men
på min tid (the dark ages) tänkte vi inte så. I alla
fall inte på samma sätt, så ofta, så många!
Jag menar: vi hade för bövelen bara två TV-kanaler då!
MTV var inte ens uppfunnet, kommersiella radiostationer otänkbart.
TV-serien "Fame" var väl det närmaste man kom fantasier
om att vilja bli kändis.
Eller är jag puckad i roten och har glömt hur det var?
Nä, jag tror inte det. Scenen i dag ser helt enkelt annorlunda
ut. Det finns många fler opportunities (wow) i dag.
Lars menade att han och hans kompisar visst hade planer på
att bli popstjärnor. Nu är han visserligen fyra år yngre,
men framför allt är han man. Och så var det då,
och är väl ganska mycket mest så nu med: det är killarna
som bildar band, killarna som greppar gitarren, killarna som ska slå
igenom.
Men sen kom som bekant Madonna!
Ja, jisses. Och allt det här bara för att vi tittade
på MTV en stund.
Naturobservation: Rönnarna blommor rejält i år.
Det är vackert, ljuvligt. Och syrenerna håller att på
att slå ut på vår gård. Mums.
Simpan har blivit förkyld igen. Snuva och hosta. Inte roligt när
alla kompisar är ute och leker och man själv måste vara
inne. Förhoppningsvis blir det inte så allvarligt, febern var
i alla fall nästan ingenting. [20 juni]
Så konstigt det kan bli
Jag hade faktiskt tänkt att uppdatera i går, men kvällen
försvann i ett märkligt töcken.
Vi hade en slö dag när vi bara var inne och läste
(kallt, blåsigt och regnigt väder satte P för utomhusaktiviteter).
Klockan 17 lade jag ifrån mig boken och sträckte ut mig på
soffan för en tupplur.
Klockan 18.30 stormade barnen in för att titta på barnprogram,
och jag, halvdöd av trötthet, vacklade in i sovrummet och sov
till 20.30!!
Då klev jag upp, tog ut linserna och borstade tänderna.
La mig "på riktigt", läste en liten stund, somnade
och sov hela natten.
Känner mig seg och allmänt luddig i huvudet i dag. Behov
av semester, kanske?! Eller håller jag på att bli sjuk? Eller
är det lågtrycken som håller på att ta kål
på mig?
Har snart läst ut Beach. Bra? Mja, jo, kanske... Har lite
svårt att förstå varför den blivit en sådan
kultbok, men å andra sidan är jag ingen backpack-resenär
själv, men... Har man sett Robison i svensk TV några år
är det ganska lätt att man får programmet i huvudet när
man läser Beach. Har dock inte hittat någon Anders Lundin-figur
ännu
.
I övrigt känner jag mig tjock, slapp och försoffad.
Jag tränar ingenting nuförtiden, och det är _inte_ bra.
Jag blir galen över att jag har så dålig självdisciplin.
Blä! [19 juni]
En iskall lördag i juni
Halva juni har gått. Vädret ser rätt vackert ut
så här på kvällskvisten, men skenet bedrar. Det
är väldigt kallt och blåsigt. Som vanligt. Trist. På
väderleksrapporterna har det snackats om frostvarning...
Jag var i odlartagen i dag. Satte frön som jag köpte
i går. Det blev morötter, rödbetor och kålrötter.
Spännande! Från i fjol hade jag lite sallad- och rädisfrön
kvar, så dem petade jag också ned. Jag var lite sugen på
att pröva broccoli, men då skulle man helst förodla inomhus,
och det finns det ju inte tid för längre. Håhåjaja.
Jag är nog ingen riktig bondmora!
Men jag gläds åt att det ser ut att bli ett fint blomår.
Vårt lilla körsbärsträd är översållat
med små vita blommor; det ser ut som det klätt sig till bröllop.
Och äppelträden runt om i stan är lika vackra de.
Körsbärsvin hör verkligen sommaren till, tycker jag. Det
är en så intensiv körsbärssmak, ett litet glas räcker
lång väg. Och sitter man inomhus och tittar ut kan man ju i
alla fall låtsas att det är riktig sommar ute. [17 juni]
Jag - en ytlig, urblåst shoppingbimbo?
Det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen när
jag började läsa Karolina Ramqvists krönika i på
sidan 2 i Dagens Nyheters kulturdel i dag.
På grund av rubriken? "Lyxig förpackning är
inte längre en garanti" ?
Nej. Utan på grund av att ungefär en fjärdedel av krönikan
handlar om MIG! "En Kicki Gustafsson" som jag kallas.
Vet ni vem Karolina Ramqvist är? En ganska ung kvinna som
är recensent och krönikör i DN, och som blev rikskänd
när hon sågade Ulf Lundell, fick ett mycket magsurt
brev av honom ("Saknas det pojkvän?") och sedan publicerade
brevet i antologin "Fittstimm".
Lundell ansåg att hans upphovsrätt var kränkt och
hotade att stämma DN (eller åtminstone DN:s förlag), och
alla medier i hela Sverige rapporterade om detta. Det slutade med någon
sorts förlikning, plus att brevet i nya upplagor av "Fittstimm"
inte längre publiceras i sin helhet, utan citeras.
Och en sådan skribent sätter tänderna i mig! Vojne,
vojne. Ska jag vara smickrad eller förorättad?
Krönikan börjar med att Karolina Ramqvist talar om att
Bridget Jones är tillbaka. Hon berättar lite grand om första
boken, vilken sorts författare Helen Fielding är, och vilket
litet våp Bridget Jones egentligen är och att inget har hänt
nu när bok nummer två är ute:
| |
"Bridget
har fortfarande inga åsikter, ingen IQ och ingen självkännedom:
på varenda sida är det biologistiska relationshandböcker,
bulimiattacker, klantande på jobbet, väntade vid telefonen
och vitt vin eller lite shopping för att dämpa ångest.
Som i varje liten virrpanna till kvinnas liv, ni vet.
Till stor del handlar det om det som alla människor vet
att kvinnor vill: att "unna sig". Det är högkonjunktur
nu och man unnar sig i hundraåtti. En Kicki Gustafsson tipsar
på sin hemsida om den nya Bridget-boken och berättar om
sin senaste Londonresa. Frukostbyffén (sic!) med chokladmuffins
och tre olika sorters mysli (sic!) var värd flygpengarna bara
den, och så hade hon en mycket givande eftermiddag på
Marks&Spencer:
[Här citerar Karolina ordagrant det jag skrev att jag hade
köpt. För att slippa att skriva in det en gång till,
hänvisar jag till det jag skrev i januari, där ni kan läsa
om hur jag frossar bland nattlinnen och BH:ar (och även om vilka
böcker jag köpte, de lyckade besöken på Towern
och The Globe och en hel del annat om inte handlar om att handla saker]
"På Liberty's var hon bara tvungen att köpa
sig en pashminasjal: aprikos och det mjukaste man kan tänka sig,
på tok för dyr men helt nödvändig för hennes
själsliga lugn, skriver hon. Precis som Bridget skulle skriva.
Ungefär samtidigt som Helen Fielding fick sin första
bästsäljare blev hela jävla världen - ja, hela
den överbetalda delen av Sverige - som Prozacen hos Bridget Jones:
det är fullt med krämiga ögonskuggor, delikatessdiskar
och pashminasjalar inte minst."
[...]
Men alla som har det någorlunda förspänt måste
nu inmundiga så mycket flärd och praliner de bara kan.
Det dövar ångesten och ökar tillväxten och är
absolut inget att skämmas för. Som söndertrasad arbetskvinna
måste man få lov att ta hand om sig: ta ett bad med rosa
glitterexplosioner eller köpa några u-n-d-e-r-b-a-r-a små
lyxartiklar, det lär ungdomstidningar, dammagasin och helgbilagor.
Men jag byter hellre liv." |
Ord och inga visor!
Jag har gått och funderat en del under dagen hur jag skulle
kommentera det här. Ska jag vara arg, upprörd? Sur och sarkastisk?
Ledsen i ögat?
Mja. Såhär känns det:
1) Båda böckerna om Bridget Jones är väldigt,
väldigt roliga. Helen Fielding är en författare fylld av
humor. Det verkar Karolina Ramqvist helt ha missat och läser i stället
böckerna som vore de skrivna av...dare I say it, Ulf Lundell! Är
det förbjudet för kvinnor att skratta åt sig själva?
2) Läser man vad jag skrev om vårt Londonbesök
handlar kanske en femtedel om shopping. Eftersom jag är journalist
själv, skulle jag vilja säga så där som alla påhoppade
personer älskar att slänga ur sig: "Det där är
helt ryckt ur sitt sammanhang!".
Men va fan. Det bjuder jag på. Det jag verkligen skulle vilja
tala om för Karolina Ramqvist, det är:
3) Att jag faktiskt har köpt en till pashminasjal,
fast genom Letsbuyit den här gången.
Den är ljuvligt lavendelblå, större än sjalen
jag köpte i London men kostade trots det mindre. Eftersom jag är
ganska frusen av mig är den perfekt av svepa om sig när man
sitter i TV-soffan eller läsfåtöljen.
Samma fåtölj som jag för övrigt läste "Bridget
Jones - The Edge of Reason" i. [16 juni]
Sommar i Jämtland...
Plus 8 grader och kallblåst. Det är jämtländsk
sommar det. *suckar*
Ska det vara så här hela sommaren nu? Vi ska ju måla
huset - kommer färgen att hinna torka innan snön faller i höst?
Finns det verkligen ingen ansvarig som kan ta tag i det här?!
En person i min närhet (låt oss kalla honom "B",
han är lång, tunnhårig och bär glasögon, och
jobbar dessutom som chefredaktör) sammanfattade läget så
här: "Uppehållsväder...det mest uppgivna ordet som
finns".
Jag är lite småförtjust i Bomfunk MC's "Freestyler",
men vafan är det dom sjunger om? "From the top of my..."
tongue? Dome? Torn? Door? Toor?
Äntligen har jag gjort slag i saken och köpt hypade Beach
av Alex Garland. Själv är jag väl så långt
från backpacks-folket man kan komma (typ trygghetsnarkoman), men
jag ser fram emot läsningen. De inledande sidorna känns bra.
Fotbolls-EM. *gäsp*
Det roligaste är låtarna! Herre gud, jag trodde aldrig att
jag skulle kunna gilla en låt av Markoolio, men hans "Mera
mål" är toppen. Åsså gillar jag Staffan
Hellstrands "Explodera", skitmycket. Men E-type -
uuuäähhh! [15 juni]
Du som gillade gårdagens uppdatering kommer
att ÄLSKA den här!
Nej, det där var väl kanske lite falsk marknadsföring,
men så där säljs ju gärna actionfilmer och tuggummi-techno.
Och dåliga komedier. "Om du gillade Fyra bröllop och en
begravning kommer du att ÄLSKA Fem skilsmässor och åtta
aborter!!". "Du som gillar ambient techno: Här är
sommarens hetaste skiva för dig, Techno Till You Drop 25!!!!"
Det jag egentligen ville säga var: Här är jag igen och
vem hade trott det?!?
Okej: Snygg, snyggare, prinsessan Madeleine. Jag säger
bara en sak: WOW.
Det har ju snackats i flera år nu om att hon är den
klart läckraste bland kungabarnen, och nu när prinsessan fyllde
18 år visade det sig att det var ju helt rätt. Rena, klara
drag, lång och slank, vackra ögon, bedårande mun med
perfekta tänder...
När Estée Lauder tröttnar på Elizabeth
Hurley (jag har redan gjort det) och jagar ett nytt ansikte borde
prinsessan Madeleine vara ett självklart val. På alla "officiella"
bilder som tagits med anledning av 18-årsfirandet är hon så
perfekt att alla ord blir överflödiga.
Nu lär ju inte pappa kungen och mamma drottningen tillåta
att deras yngsta dotter används för att nasa rynkkrämer,
men...kanske parfymer?!
Äntligen har Liza Marklunds Studio sex kommit i pocket.
Köpte den i går och kunde inte lägga den ifrån mig
förrän klockan var alldeles för sent och det bara var några
timmar kvar tills jag skulle gå upp och gå till jobbet. Hon
skriver alldeles lysande bra, Liza. Lyzande! [14 juni]
Nejmen, hon rör ju på sig!
Det märks på besöksstatistiken att folk snart helt
gett upp hoppet om den här sidan. Inte så konstigt. Det konstiga
är väl att sidan trots allt får besök.
En röst ur det förflutna tyckte i ett mail att jag borde
börja reloada igen, annars fick han ju inte veta vad som på
hände i mitt liv. Då kände jag genast, att JAA, nu ska
jag verkligen börja uppdatera igen! VARJE dag, hela juni från
och med nu!!!
Nåja.
Den som lever får se.
Ärtan-Märtan-Snärtan har börjat sitt livs första
sommarlov. Bara en sån sak. Och i dag började simskolan. Om
tre veckor ska det vara klart, och då räknar jag kallt med
att hon ska vara som en delfin i vattnet.
Lillebror Simon, 5 år, hade det inte lätt. Tusen miljoner
frågor om varför inte han fick bada, och varför fick inte
han lära sig simma och får jag bada bara fötterna då?
Och varför får inte jag gå ensam längst ut på
kanten vid bassängen som är fyra meter djup?
Världens bästa moster, Ulla-Britt, har varit här
och fixat trädgård igen. Känns lyxigt! Och maken Stig
passade på att sätta potatis åt oss. Själv ägnade
jag mig åt att klippa ned Ölandstokar och rensa bort drivor
av världens ihärdigaste ogräs: revsmörblommor. Hur
kan de växa där de bara är sten? Dessutom odlar jag min
gräsmatteångest, som vanligt. Usch.
Vi ska måla huset i sommar. Känns väl inte så
kul att man vill krama hela världen precis, men det måste göras.
Hittills har maken varit duktig och tvättat huset och börjat
måla om altanräcket. Jag spar mig (?) tills vi drar igång
på allvar, dvs när semestern börjar om två veckor.
Har jag sagt att vi renoverat färdigt hallen? Det blev väldigt
bra i alla fall. Nu är det bara Märtas rum här på
nedervåningen som inte är omgjort. Till hösten kanske?
Övervåningen orkar jag inte tänka på...
Teliaaktier, Teliaaktier, Teliaaktier. Har du köpt? Inte?
Jooo! Vi tog en halv börspost, alltså 100 aktier. Så
nu ska vi se om vi törs ha is i magen och låta dem ligga till
sig, eller om vi ska gripas av panik och sälja för 86 spänn
när vi fick köpa för 85.
Jag har läst ut Frank McCourts fortsättning på
Angela's ashes (Ängeln på sjunde trappsteget), 'Tis. Jättebra,
precis som första boken. Något mindre sorglig. Rekommenderas.
I övrigt har jag spenderat nästan skämmigt mycket
tid på All
About Romance där romanceböcker diskuteras på höjden.
längden, bredden och tvären. Ett måste för varje
romanceläsare.
Jag tappade rösten för några veckor sedan. Bokstavligen.
Gick till doktorn som drog ut tungan på mig, tittade ned i halsen
och konstaterade: Illrött hela vägen ned! Laryngit.
Men det var förstås virus, så jag fick ingen medicin.
Satt hemma i ett hörn och läste, tyckte synd om mig själv,
sov på soffan när jag blev för trött och funderade
på varför man, när man är frisk, kan längta
efter att bli sjuk så att man ska får vara hemma och ta det
lugnt? När man är sjuk vill man inget annat än bli frisk.
När man är sjuk känner man sig sjuk och ämlig. Det
är knappast mysigt. All energi går att till att bara finnas
till, att gå i trappor eller laga mat känns oöverstigligt,
och man kan för sitt liv inte fatta hur någon kan orka underverk
som att cykla ända in till stan!
Det enda som är bra med att vara sjuk är att det går
över till slut, och man blir frisk.
Efter detta blytunga visdomsord säger jag Tack för i
dag! [13 juni]
Upp igen
|