Underbara dagar i London
  Hur var Londonresan? Åh, underbar, ljuvlig, fantastisk! Ett av våra bästa besök någonsin, det tycker både Lars och jag.
  Att turista i januari är ingen dum idé. Reorna pågår fortfarande, turistsäsongen har inte kommit igång vilket innebär att man sällan behöver köa till attraktionerna och vädret är inte värre än svensk höst (eller tidig vinter).
  Vi bodde så centralt det går att komma, på ett härligt hotell på en tvärgata till Oxford Street mellan tunnelbanestationerna Oxford Circus och Tottenham Court Road. Byggt i början av seklet som tre fashionabla privatvåningar, senare omgjort till Berners hotell.   Fantastisk foajé med enormt högt i tak, tjusiga pelare, brasa i öppen spis, sköna, djupa soffor att krypa upp i...där satt vi och smuttade vitt vin och kände oss som statister i en Agatha Christie-deckare.
  Frukostbuffén var värd hela resan bara den. Och då snackar vi bara den kontinentala frukosten, inte den engelska! Kontinental frukost är för mig stenhårda frallor, en kopp te och sockersliskig bärmarmelad i litet svettigt plastfodral. Denna frukost var, för att citera Lars, inte kontinental utan monumental! Massor med olika flingor och frukter, ostar, skinkor, chokladmuffins, croissanter, bullar - toppklass, helt enkelt. Mums.
  Men London är dyrt. Och då syftar jag inte bara på att pundet står i cirka 14 kronor, utan på att priserna generellt är högre än förr.
Att handla böcker, video, cd, kläder och kosmetika är ofta dyrare än i Sverige, men naturligtvis mycket roligare. Och utbudet är ett helt annat.
Som vanligt kom jag hem med en hel binge böcker, nämligen följande:
• 'Tis av Frank McCourt, fortsättningen på världssuccén Angela's Ashes (sv Ängeln på sjunde trappsteget). Boken börjar där den förra slutade, dvs när författaren vid 18 års ålder ger sig av från det fattiga Irland till USA.
• Bridget Jones - The Edge of Reason av Helen Fielding, fortsättningen på ytterligare en världssuccé fast i den lättare genren. Bridget Jones skriver vidare i sin dagbok. Hur går det egentligen att leva tillsammans med drömprinsen Mr Darcy?
• Adrian Mole - The Cappiccino Years av Sue Townsend. En annan flitig dagboksskrivare, som bara var 13 3/4-dels år när han började. Nu har han fyllt 30! Dagens funderingar rör sig om Tony Blair, millennium domen och, förstås, Pandora.
• Diana - The Life of a Troubled Princess av Sally Bedell Smith. Självfallet är ingen resa till England komplett utan en Diana-bok för dianalogen Kicki Gustafsson. I den här tegelstenen dras slutsatsen att Diana led av den psykiska störning som brukar benämnas borderline. Smaskigt!
• Simply Divine av Wendy Holden. Kvinnan som redigerade kändisfenomenet Tara Palmer-Tomkinsons socitetsskvaller skrev en bok som lär vara en inte alltför skruvad version av hur det verkligen gick till...
• Oliver Twist av Charles Dickens
• The Beautiful and Damned av Scott Fitzgerald. "Buy two classics and you get one for free!"
• In public and in private - Elizabeth I and her world av Susan Watkins. Ett måste om man sett den fantastiska filmen, och om är det minsta lilla intresserad av England och dess historia.
• Shakespeare for dummies! av John Doyle och Ray Lischner. Se ovan.
• How to seduce your dreamman och How to have him begging for more av Anna Maxted. Äldsta dottern i min au pair-familj inspirerades av mig (!) till att bli journalist, och dessa två böcker är resultatet av några år på Cosmopolitan. I april kommer hennes första roman, Getting over it, ut. Inte mindre än fyra (4) bokförlag slogs om rätten att få publicera den! Min Anna!!!
• Don't sweat the small stuff...and it's all small stuff av Richard Carlson. Handbok för oss som alltid lägger ned massor av energi på att bli irriterad, förbannad och stressad över skitsaker.
  Det var böckerna det.

  Mer då? Jotack, jag hade en mycket givande eftermiddag på Marks&Spencers jättefilial på Oxford Street. Och då hann jag ändå bara med lingerie-avdelningen!
  Där blev det två bh:ar och en matchade trosa, två set med tre trosor i varje samt tre stycken u-n-d-e-r-b-a-r-a nattlinnen. Ett ärmlöst rosenknoppsskärt i silke, så där fantastiskt att man kan sitta i 20 minuter och bara titta på det och känna sig nöjd. Ett hellångt vitt med skära rosenknoppar och ett som skulle kunna vara med i en Jane Austen-film; hellångt, vitt, långärmat, knäppning fram, höghalsat med vita broderier på framstycket. Suck!
  På Liberty's var jag bara tvungen att köpa en pashminasjal. Den var på tok för dyr men kändes helt nödvändig för mitt själsliga lugn och välbefinnande. Den är enfärgad, persika/korall, tunn, består av 70 procent pashmina och 30 procent silke och är det mjukaste man kan tänka sig. Vad pashmina är?

  Teater är ett måste. Vi hoppade över Mamma Mia och såg i stället Spend! Spend! Spend! som bygger på en sann historia om Viv Nicholson, som 1961 vann 42 miljoner kronor (i dagens penningvärde) på tipset, och hur hon faktiskt lyckades göra av med alltihop inom loppet av några år! En mycket, mycket brittisk musikal med Barbara Dickson i huvudrollen, väl värd ett besök.

  Vi besökte också den utskällda Millenniumdomen som kostat 750 miljoner pund (!) att bygga och som ingen egentligen verkar veta vad man ska ha till. Olika utställningar pågår i 14 olika zoner med olika teman. Jodå, en del var intressant och annat inte, och allting ser väldigt snyggt och mycket dyrt ut (inte minst de minimalistiska och svårt designade toaletterna), men vem var allt detta riktat till? Kamratpostens läsare, troligen. Eller dess brittiska motsvarighet.
  Vi åt i alla fall lunch på en mycket trevlig restaurang som lagade traditionell brittisk mat på modernt vis. Efterrätten vad bland det godaste jag ätit; clotted creme brulée med katrinplommon och knäckflarn, samt Earl Grey-sorbet. Raffinerat.

  Vi hann också med att äta middag med min au pair-familj som jag inte träffat sedan 1986, vilket var enormt roligt och trevligt. Jag är nu ungefär sju år äldre än mamma Mary var när jag först kom...
Besökte även min gode vän Bill i Beckenham och vännerna Martin och Joanne i Highgate. Samtliga har jag lärt känna via mailinglistan Avalon!

  Kulturella var vi också. Sista dagen gick vi på Towern, detta monument som rymmer praktiskt taget hela Englands historia. Vi gick en entimmestur, guidad av en mycket karismatisk Yeoman ("Beefeater") som verkligen fick oss att rysa när han berättade om alla hemskheter som utspelat sig på Towern. Det var verkligen ett givande besök.
  Vi avslutade med lunch på Globe Café (där jag åt den andra av resans två gourmétdesserter: Chocolate bread and butterpudding with orangecream. Så gott att jag nästan ville gråta. Gick sedan en guidad tur och fick höra den märkliga historien om hur det kom sig att man byggde upp Shakespeares legendariska Globe Theater. Exakt hur den såg ut går inte att få reda på, men detta är så nära sanningen man någonsin kan komma. Det kändes högtidligt värre när vi stod framför scenen, nästan magiskt, trots att ju detta inte är originalgloben utan en modern kopia. Historiens vingslag kändes ändå.
  Just Towern och Globe Theatre är två attraktioner som jag rekommenderar den som ska åka till London. Har ni sett Shakespeare in love? Då bara m-å-s-t-e ni gå dit! Värt varenda penny.

  Summa summarum: Denna Londonresa kommer jag att leva länge på. Ja, det gick alldeles för mycket pengar, men nej, jag ångrar inte ett enda inköp, vare sig det var en bok, en tunnelbanebiljett eller en champangecocktail efter teatern.
  Dagens London är inte riktigt samma stad som jag skriver om på min Londonsida. De skitiga, skakiga tunnelbanetågen har försvunnit, tempot är högre, armbågarna vassare, men det essentiella London, historiens London, kulturens London, finns alltid där. Jag kommer alltid att längta tillbaka och jag vet att jag kommer att resa tillbaka många gånger. Ni har väl hört den gamla slagdängan "I left my heart in San Fransisco"? Well, darlings, I left mine in London. (30 januari)

Back in town
  Japp, jag är tillbaka. London var precis lika underbart som jag hoppats på, till och med ännu bättre. En utförligare rapport följer här när jag vilat ut mig! (28 januari)

Maybe it's because I'm a Londoner?
Vi flyger till London i dag! Tillbaka på fredag. See you then! (23 januari)

Nya favoriter
  Jag har stuvat om lite i listan över de dagböcker jag brukar läsa. Nya är Eva P, Lovisa och Maria. Maria och Lovisa har varit snälla nog att lägga in mig på sina listor också...!
  När det gäller Eva P skriver hon mycket snällt om mig i sin reload, men jag måste säga att jag inte håller med det. Eva har nämligen fått för sig att hon inte kan skriva! Att hon inte skriver tillräckligt fyndigt eller begåvat eller så. Det är förstås bara tossigt, vet vi som brukar läsa hennes dagbok. Och tittar man på våra respektive sidors besöksstatistik slår Eva mig riktigt duktigt på fingrarna. (21 januari)

Klart man vill bli miljonär!
  Såg ni 4:ans nya succésatsning i kväll? Satt ni också och skrek "Skanska, idiot!!", "Jamen det var ju på SJUNDE dagen, pucko!!!" eller "Jamen herre gud mänska det var ju Peter Stormare"? Och visst undrade ni, liksom jag, varför inte ni satt där i stället för spånen i studion?
  Ja-ja-ja, jag vet, det är helt annorlunda att sitta i den där stolen och stirra på Bengt Magnusson, men ändå! Och visst kunde väl ni också Carrie Fisher?! (21 januari)

Magsjuk
  I går var jag helt utslagen av magsjuka. Uuuääähh! Dagen började med att jag mådde lite illa och kände mig allmänt småkonstig. Det ledde snart till att jag blev riktigt dålig, och kunde i princip inte göra nånting annat än att ligga i halvdvala i sängen. Frös. Sprang på toa. Frös. Sprang på toa.
  Utan att gå in på detaljer vill jag bara klargöra att jag till slut kände mig som en kaviartub som någon stampat på för att få ut det sista...
Jag kunde förstås inte jobba. Låg bara i sängen och led. ÅÅÅÅhhhhh, vad det var synd om mig! I dag känner jag mig tom, svag, matt och bräcklig, men trots allt bättre. Ska jobba.
  Få saker slår ut en människa så som en rejäl magsjuka. Poff, så är man ute ur leken. Världen upphör att existera, det är bara jag, magen och toaletten som finns kvar... (21 januari)

Riksteatern
  Häromdagen var någon från Riksteatern in och läste denna sida. Lite oroande, tycker jag nog. Varför? Jo:
1) Någon kan vara på jakt efter manusidéer. Läser denna sida och tycker det kunde vara något för Lars Norén att titta på. SVT Drama sätter upp, mycket ångest, Suzanne Reuter spelar rollen som Kicki.
2) Lars Norén själv har läst sidan, vill ha med mig i en pjäs, jag blir tokig, börjar skjuta folk och hamnar i fängelse. (21 januari)

Rekorddyrt pund
  Läser i DN att det brittiska pundet i går för första gången steg till över 14 svenska kronor. Typiskt!! Bara för att vi ska till London nu. Shit! Jag som vill handla och handla och handla.
  Första gången jag var till London, sommaren 1977, stod pundet i drygt 7 kronor. Så skulle det vara. Då var jag tyvärr bara 14 år och hade inte utvecklat min shoppinginstinkt till det fina instrument det i dag är.
  Några dagar innan jag 1982 åkte till London för att jobba som au pair, devalverades den svenska kronan 16 procent. Tackar, tackar, tänkte man då bittert. Och bitter känner jag mig nu med. 14 spänn, det är ju inte klokt! Stöld, är vad det är. Det löjliga är att jag i huvudet brukar räkna med att 1 pund är 10 kronor, bara för att det är lättare att räkna i huvudet. Men då lurar man verkligen sig själv. 50 pund är inte 500 kronor utan 700. 3,95 är inte 39,50 utan 55,30. En avsevärd skillnad med andra ord. Blä! (21 januari)

Vattkoppor
  Simon har fått vattkoppor. Han är inte speciellt sjuk alls utan pigg och glad, men jag misstänker att det blir annorlunda när det börjar klia... De första tre bleka blemmorna dök upp i tisdags, och under onsdagen blev de flera. Vad gör då de ömma föräldrarna? Fort som tusan skeppar vi iväg ungen till mormor&morfar och drar sen till London! Hrrmm...
  Det ska bli mycket intressant att se om Märta också får vattkoppor. Hittills har denna så smittsamma sjukdom (går genom trossbottnar och ventilationstrummor!) inte bitit på henne, trots att alla kompisar på dagis och skola haft i olika omgångar genom åren. Immun från födseln? (19 januari)

Träning pågår
  Varför är det relativt enkelt att börja träna men så inihelvete svårt att fortsätta?! Nu har jag börjat skutta runt till mina videor igen, men hur blir det när jag kommer tillbaka från London? Varje avbrott är till 99 procent spiken i kistan för min träning. Så har det funkat hittills i alla fall. Dumma, dumma Kicki. (19 januari)

Det går uppåt!
  Jag gnällde ju lite över den låga besökssiffran sist jag skrev, men nu tycker jag att förbluffande många hittar hit igen. Tack ska ni ha :-) (18 januari)

Skid-SM
  I morgon onsdag invigs skid-SM här i Östersund. Kungen, som ju inte bara är kung utan även tandläkare, nej, hertig av Jämtland menar jag, klipper bandet (om det nu ska klippas nåt band? Man kanske bryter av en skidspets när man inviger skid-SM?).

  Vädergudarna har inte varit på sitt bästa humör, tyvärr. Först var det blåsigt och isigt, sedan vräkte snön ned, sedan blev det blixt, åska och regn av syndaflodstyp. Och så mera is och mera blåst ovanpå det. Inte bra alls! Men vi har ju en av Europas främsta snökanonsleverantörer i stan, så det ska väl ordna sig på nåt vis. (18 januari)

Resfeber
  Jag börjar få resfeber. På söndag åker vi till London och blir i och för sig inte borta länge (4 nätter på hotell), men det är alltid samma sak: Vad ska man ha med sig för kläder? Har jag något som är snyggt? Behöver jag typ "gåbortskläder"? Stor galatoalett? Hur mycket räknar jag med att handla och sedan släpa hem i en blytung resväska, måste vi köpa nya väskor eller ska vi låna svärföräldrarnas? Frågor som saknar svar. (18 januari)

Gilla George
  George Michaels senaste CD, coverplattan "Songs from the last century" är verkligen en utmärkt skiva. Karln sjunger så _otroligt_ bra! Jag kan knappt lyssna på "First time ever I saw your face" utan att börja gråta - han sjunger så innerligt, så nära, så smärtsamt vackert. Tänker han på sin döde partner...? Han måste ha ett djupt personligt förhållande till sången i alla fall, annars kan man inte sjunga på det sättet.
  Mycket bra är också "Miss Sarajevo", en låt som Bono skrev till någon välgörenhetsgala om jag inte har helt fel, och som passerat åtminstone mig spårlöst förbi. När George Michael sjunger den undrar jag varför, så vackert är det:

"Is there a time for first communion
A time for East 17
Is there a time to turn to Mecca
Is there a time to be a beauty queen .... "

  Enda plumpen är väl egentligen "Where or When", men det beror mest på att den görs så ljuvligt av Bryan Ferry på hans senaste coverskiva, "As Time Goes By". George Michael sjunger tämligen obekymrat och tempot är lättsamt, medan Ferry gör den bitterljuvt, nästan lidelsefullt.
  Ack ja, bra skivor är det, båda två. Spring och köp. (18 januari)

Sjunkande siffror
  Det är färre som läser den sidan nuförtiden. Kanske inte så konstigt, med tanke på hur sällan jag uppdaterade i november och december, och hur jag så småningom lade hela sidan på is.
  Snabbt som ögat plockas man bort från folks "jag läser"-listor. Det känns...konstigt! Precis som om man inte skulle finnas. Skitfånigt, det är klart man finns även om folk inte längre länkar till en. Men visst svider det lite, det gör det. Ibland funderar jag på att helt ta bort räknaren. Å andra sidan - vad är vitsen med att ha en sån här sida om inte folk läser den?
  Mitt nya mål är att uppdatera så ofta som möjligt. :-) (16 januari)

Begagnat är bäst
  Tidigare har jag inte känt mig så lockad av att handla second hand till barnen, men när man ser vad nya skidor och skridskor kostar blir man kallsvettig. Sån tur att det finns second hand, tänker man då. Så i lördags åkte vi ut till Frösön där det finns en affär för begagnade sportprylar. Skridskor till båda barnen och skidor och pjäxor till Märta för sammanlagt 594 spänn - wow! Ett par nya Jofa-rör (Simon) skulle kosta 399 kronor, och då är de förmodligen för små redan nästan nästa vinter. Second hand rules. (16 januari)

Kyckling ska det vara
  Märta är inne i kycklingperiod. Kycklingklubba med sås och potatis är det godaste hon vet just nu, så i går fick jag ställa mig vid spisen och laga just det. Sås är inte min starkaste sida här i livet, men jag har börjat lära mig. Smält smöret och _dra av_ kastrullen innan du börjar vispa i mjölet! Då bränns det inte fast. Jag lyckades till och med vispa i ägg och grädde utan att såsen skar sig. Är redaktörerna på Allt om Mat underrättade? (16 januari)

Lycka i köket
  Lycka är att sitta ensam i köket en fredagkväll. Lars är i vardagsrummet med barnen och tittar på Ronja, jag sitter vid kökbordet med min vackra tangerine iBook och mina nästan ännu vackrare Pele högtalare (självklart i tangerine, självklart halvt genomskinliga) som jag fick i julklapp av Lars. Kanonbra ljud, svintuff design, trots att de inte är större än ungefär 1 liter mjölk (och då menar jag NNP:s förpackningar, inte Arla).
  Jag lyssnar på Kent (Hagnesta Hill), och det känns ungefär som om Jocke Berg sitter inne i min platta skärm och sjunger bara just för mig.
  Och här sitter jag och sippar lite El Coto och uppdaterar min hemsida.   Och jag känner mig så nöjd! Här är jag och min värld. En värld jag kan bära och flytta på - så himla praktiskt. Tänk om hela livet var lika lätt. När man blir trött försätter man sig bara i viloläge så att man snabbt ska kunna starta upp igen. Och när man inte vill längre fäller man bara ned locket! (14 januari)

Fru Händig
  Fru Händig åkte ned på stan för att köpa tyg till nya köksgardiner. Fru Händig visste att rean fortfarande höll på, så med vaksamma ögon spanade hon efter nedsatta tyger, och si, på Hemtex fanns färdigklippta bitar om 5 meter (så praktiskt).
  Fru Händig granskade med kännarblick och fann snart på det tyg som skulle passa bäst i det gula/gröna/vita köket: Ett vitt tyg med gröna äpplen och blå blad. Fru Händig klippte, strök, sydde, strök och hängde upp; Voilà!
  Men att det ska behöva vara så ångestladdat att sätta saxen i tyget och börja klippa. Särskilt med tryckta tyger, för det är inte ofta som mönsterpassningen stämmer med trådraken. Ack ja, ack ja. Det blev i alla fall bra utan att jag behövde göra om ens en endaste liten fåll. (14 januari)

Ansiktsmojs
  I går utnyttjade jag äntligen det presentkort på en ansiktsbehandling som jag fick redan på Mors dag. "Ansiktsbehandling med aromaplastique" tror jag den korrekta benämningen var - otroligt skönt och avkopplande. Det är ljuvligt att ligga helt still i ungefär 1 timme och 40 minuter medan varsamma händer smeker och knådar....
  Det började med ryggmassage. Myyycket skönt. Naturligtvis med väldoftande oljor. Sedan ansiktet - grundlig rengöring men ingen tortyr, dvs ingen pormaskklämning, utan bara tvätt och peeling. Och sedan olika fuktighetsgivande masker och krämer, och så en ansiktsmassage som kändes gott i hela kroppen. Fantastiskt! Cissi hette tjejen som begåvats med så intelligenta händer. Platsen var naturligtvis Agnes Olssons parfymeri i Östersund, en affär/salong/happening som måste kulturminnesmärkas. Eller bli kulturstuipendiat. Eller vinna ett nobelpris?
  Det är omöjligt att gå ut från Agnes och vara på dåligt humör. Alla goda dofter, den fantastiska Eva (Agnes dotter som numera tagit över och driver affären), de pigga biträdena...en affär där alla verkligen månar om kunden. Agnes är mer än en affär, den är en vitamininjektion! (14 januari)

Ljuset återvänder
  Jag höll ju helt på att glömma skriva det som jag gått och tänkt på i flera dagar nu: Ljuset håller på att återvända - har ni märkt det? Eftermiddagarna tänjs ut, himlen blir hög och klar, och i dag vid 15.30 gav solen några lila moln vackra aprikosfärgade kanter. Det kändes plötsligt lätt att andas, lätt att leva. Och festen har ju bara börjat! (14 januari)

Tillbaka igen!
  Och hur länge kunde då Kicki hålla sig innan hon var tillbaka på banan? Inte särskilt länge alls faktiskt. Så här är jag nu igen. Samma gamla Kicki, men inte riktigt samma hemsida.
  Jag har tagit bort 100-listan och gått ur hundraringen. Bye, bye. Jag har tagit bort Tänkvärt-sidan och jag har tagit bort sidan med bokrecensioner som blivit gamla som gatan. Egentligen skulle jag göra mycket mer, men det får bli när det blir...
  Den här sidan har fått ett nytt utseende – framesstrukturen har jag lånat av Anna S, tack, tack (och nu kan du lägga in mig på din lista igen).
  Jag har tagit bort det gamla arkivet – det kändes inget roligt att släpa på gammalt när man börjar på nytt.
  Jag har också bestämt mig för att man inte måste göra ett nytt utseende på den här sidan varje gång det blir ny månad. Man kan skriva ändå.
  Sammantaget kanske man inte kan kalla det här för en revolution, men en nystart är det i alla fall. (11 januari)

Bryan Ferry på konserthuset
  Fredag 4 februari: Bryan Ferry spelar på konserthuset i Stockholm. Och där sitter jag, på rad 7. Känns redan bra! (11 januari)

Istid
  Jag är trött på att halka omkring på Östersunds gator. Jag är trött på att halka på vår egen garageuppfart, på ÖP:s parkering, på Märtas skolgård. Jag har inget emot snö när det är vinter, men jag vill fan inte ha detta ishelvete! Ta bort. Smält ned skiten. (11 januari)

Körstart
  I går började kören Octava terminen. Det kändes roligt. Det är härligt att sjunga och det är roligt att göra det när man är omgiven av duktiga och intresserade körmedlemmar. Jag tror vi går en fin vår till mötes. (11 januari)

Thorvall-feber
  Drabbades av en mindre Kerstin Thorvall-feber. Läste i rask takt igenom triologin När man skjuter arbetare, I skuggan av oron samt Från Signe till Alberte. Mycket bra böcker alla tre, framför allt den första.
  Hon skriver så märkvärdigt lätt, Kerstin Thorvall. Texten flyter fram ledigt och elegant, även när hon skriver om de mest förfärliga saker. (11 januari)

Upp igen