Skottdagen
  Liksom de flesta dagboksskrivare på internet gör jag en uppdatering just i dag, den 29 februari, skottdagen. Det dröjer ju några år innan tillfället dyker upp igen. Detta är dagen som bara finns vart fjärde år. Jag ser att tidningarna letat upp människor som är födda den här dagen: "24-åriga Maria har bara fyllt år fem gånger förut!". Ack ja, vi journalister är väl för fyndiga... (29 februari)

Klassisk musik på nätet?
  Någon som vet ett bra ställe att handla klassisk musik från? På nätet, alltså. Gärna körverk å sånt. Hör av er.(29 februari)

Pengar är inte allt
  Pengar är bra, pengar är kul, har man inga pengar alls får man problem, visst, visst, jag vet. Men pengar är inte _allt_ här i livet. Jag börjar bli så trött på aktie- och fondhysterin som råder just nu. Nästan varenda dag tipsar någon av kvällstidningarna om den bästa aktien att köpa just nu, kvinnor uppmanas att bilda aktiesparföreningar, tonåringar börjar pensionsspara och om ett företag skickar ut pressmeddelande där förkortningen "IT" finns med stiger genast börsvärdet med 400 procent.
  Slappna av!
  Är det verkligen så att graden av lycka stiger i takt med hur mycket pengar man äger? Är det verkligen så att den som har mest pengar och saker när han dör vinner? Är det verkligen rimligt att tanken på pengar ska uppta ungefär 80 procent av vår vakna tid?
Mitt svar på dessa frågor är: Nej, nej och nej. (29 februari)

Ecce Homo
  Fotoutställningen Ecce Homo av Elisabeth Ohlson har nått Östersund.   Vi var och tittade på den nu i lördags, och jag rekommenderar alla som har chansen att gå och se den. Ecce Homo gjorde starkt intryck på oss - bilderna är vackra och talar verkligen direkt till åskådaren.
  Jag har svårt att förstå den massiva kritik som kommit från kyrkligt håll. Jesus framställs inte alls på något sexualiserat vis. I stället avporträtteras han i kretsen av de svagaste; homosexuella, transvestiter, aidssjuka. På Jesu tid fanns inte aids, men väl spetälska. Till vilka tror de religiösa att Jesus skulle söka sig till i dag? Knappast de redan friska och besuttna! (27 februari)

Snöstorm igen
  Vädret som nyss var soligt och stiligt med blå himmel och rejäl sportlovsfeeling bestämde sig i dag för att fullt så roligt skulle vi faktiskt inte ha. Så nu snöar det horisontellt igen. Vinden piskar och driver och även om vår nya snösläde glider väldigt lätt och nästan inte väger nånting så blir det väääldigt tungt till slut när man ska attackera betonghårda drivor.
  Och jag som nästan började hoppas på våren. (24 februari)

Bokrean
  Det här måste nästan vara rekord för mig: Jag har inte lämnat in någon förhandsbeställning och jag har inte ens varit in på någon bokhandel! Bläddrade förstrött i katalogerna och tyckte inte att jag hittade något spännande alls. Och jag menar, 69 spänn för en bok, det är klart att det är betydligt mindre än 349, men det är ändå inte så lite att man liksom får hjärtklappning. Var är böckerna som kostar 29 kronor? Var är erbjudandena tag-tre-betala-för-två? (24 februari)

Fortfarande bäst
  Kent. Tack så jävla mycket. (24 februari)

Lapp på lapp
  Det har börjat rycka i lapptäckestarmen. Det var ett bra tag sen sist. Nu har jag städat i min syhörna, tagit fram gamla tyger, flyttat upp strykbrädan, testat rullkniven...känns fint. (24 februari)

Bröllop
  Vi var på bröllop i lördags. Björn och Maritha, föräldrar till Märtas bästa kompis Nichole, slog till efter tio års förlovning och tre gemensamma barn. Det var en fin stund. Nichole och storasyster Nathalie var brudnäbbar i otroligt söta klänningar som påminde om ljuvliga gräddbakelser. På kvällen var det fest, och det var kul. Mycket dans och mycket babbel. Lite trött i söndags... (22 februari)

Shakespeare
  Jag har ju vurmat en del för Shakespeare på den här sidan. Det är tur att det finns video, för Östersund är inte direkt bortskämt med teateruppsättningar... Vi har tidigare köpt Kenneth Branaghs version av Hamlet (fullängds!), nu har jag beställt Mycket väsen för ingenting (ja, den gick på TV nyss men eftersom vi inte hade ställt in videon på TV4:s nya frekvens gick inte filmen att se) och Henry V. Shakespeare, hans liv, hans verk och den tid han verkade i är ämnen som jag med förtjusning skulle vilja studera på universtitet/högskola. Det lär nog förbli en dröm. (22 februari)

Utan koppling
  Vår "andra" bil, Saaben, har ingen koppling längre. Trist värre. Nu hoppas vi på att en människa från Orrviken, som är bekant med en person på min makes arbetsplats, ska ha den del som behövs för att åtgärda felet.
  Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig med att ha bil. Efter bara ett par dar känns det som om man aldrig varit utan. Det går ännu fortare att vänja sig vid att ha två bilar, det går på tio minuter ungefär. Och har man levt med två bilar i flera år känns det som ett oöverstigligt hinder när bara en av dem funkar. Fånigt, men sant. (22 februari)

Lugn&Fin
  Jag köpte en bok i London som heter "Don't sweat the small stuff...and it's all small stuff" av Dr Richard Carlson. Eftersom den tydligen har sålt i 8 miljoner exemplar över hela världen finns den säkert översatt till svenska också, men jag vet inte vad den heter.   Undertiteln lyder "Simple ways to keep the little things from overtaking your life", och det är verkligen något jag skulle behöva lära mig! Jag har lätt för att bli stressad, jag blir sur på andra bilförare när jag själv kör bil, om det är slut på papperet i kopieringsapparaten när jag ska använda den kan jag bli arg för att ingen har fyllt på papper, om datorn hänger sig och det är snabba ryck på jobbet exploderar jag...verkligen begåvat, eller hur? (obs - ironi)
  När jag läste den här boken, som består av 100 korta kapitel, kändes det som den var skriven direkt för mig. Litet axplock:
  • Avbryt inte andra människor eller avsluta deras meningar åt dem.
Hur kan man egenligen lyssna på vad andra säger när man samtidigt ska prata i deras ställe?
  • Lär dig att leva i nuet. Ingen vet om man lever i morgon, nuet är den enda tid vi har och den enda tid vi kan kontrollera.
Lever vi i nuet slipper vi vara rädda för sånt som kanske händer i framtiden; att vi inte har pengar, att våra barn får problem, att vi åldras och dör.
  • Låt andra människor ha "rätt" för det mesta!
  Många av oss lägger ned mycket tid och energi på att visa att vi har rätt och andra fel, även i frågor som inte alls är av särskilt stor vikt för oss. Tänk efter: Har du någonsin blivit rättad av någon och ärligt svarat den personen "Tack så mycket för att du visade mig att du hade rätt och jag hade fel!"
  Det här betyder inte att människor som säger att "Hitler var en bra karl" ska få stå oemotsagda, men man behöver ju inte ständigt märka ord heller!
  Jag tror att jag måste läsa boken minst tio gånger för att riktigt kunna ta till mig alla saker. När jag hade läst ut den kände jag mig lugn fridfull, harmonisk, tålmodig, nöjd och anspråkslös, men det tog bara några dagar (eller var det timmar?) innan jag blivit gamla vanliga Kicki igen...
  En sak har jag i alla fall bestämt mig för att genomdriva: Jag SKA sluta att avbryta andra människor när de pratar! Det är otroligt irriterade när andra avbryter mig, men själv avbryter jag så gott som alla jag nångonsin pratat med. Bad form. (22 februari)

Årets bild år 2000



  Är vi inte söta? Bryan Ferry, 54, och Kicki Gustafsson, 36, efter Ferrys konsert i Stockholm 4 februari. Detta var första gången jag träffade honom och det måste förstås förevigas. Tyvärr är bilden tagen med vår lilla skitkamera som alltid sätter skärpan på helt andra ställen än man själv tänkt. Nåja. Så här bidde det i alla fall. (17 februari)

Cityakuten
  Säsongspremiären i måndags var förstås bra. Mycket bra, skulle jag vilja säga. Nye läkaren Luka Kovac, som spelas av Goran Visnjic är otroligt läcker - vem behöver George Clooney efter det här?!
  Men Kerry Weavers knivhugg i ryggen på stackars Mark Greene var inte snällt. Och när-när-när ska elake Rocket Romano får en spark i skrevet? Det är hög tid!! (16 februari)

Grammisgalan
  Jamen det var väl roligt för Parik Isaksson (tre grammisar) men lite trist för Kent (bara en grammis).
  Observation: Varför måste alla som ska tacka för ett pris b-ö-j-a sig fram när de ska prata i micken? Har inte TV4 A) tillräckligt höga stativ eller B) mikrofoner som tar upp ljud på lite längre avstånd än 2 mm? (16 februari)

Cityakuten
  I kväll börjar Cityakuten! Oj, oj, oj, hur ska det gå? Kommer jag att explodera av lycka eller börja gråta för att ett avsnitt känns så kort och futtigt när man gått och längtat i flera månader? Spännande! (14 februari)

Noll hål
  Var hos tandläkaren i dag - första gången på nästan tre år (nej, jag har inte tandläkarskräck men folktandvården har helt enkelt inte kallat mig tidigare). Sedan en tid tillbaka har det ilat i en tand i överkäken när jag biter ihop hårt, så jag var helt säker på att nu är det dags för Stora Borren. Men nej, inget hål dök upp på röntgenplåtarna! Så skojigt! Och ilningen i tanden känner jag inte längre av, även om jag biter ihop det hårdaste jag kan, Var det alltså en psykosomatisk smärta jag kände? I så fall är jag ännu fånigare än jag trodde.
  Och så lovade jag för hundrafemtielfte gången att regelbundet börja använda tandtråd. Skaffade extra tunn tråd eftersom jag har ganska tätt mellan tänderna, så nu ska det väl gå lite lättare att skaffa sig den nya vanan. Hoppas jag.
  Egentligen är man ett vrålpucko, tandtråden är ju för mitt bästa, inte tandläkarens. Men nu är det ju inte så länge kvar till min 37:e födelsedag (19 mars), så då kanske jag börjar bli mogen för att axla detta ansvar. (14 februari)

Alla hjärtans dag
  I enlighet med Hata Halloween-traditionen så tycker jag att det är ganska larvigt att försöka få svenskarna att anamma engelsk och amerikanskt Valentine-firande. Å andra sidan har vi ju haft Alla hjärtans dag några år, och å tredje sidan är det ju lite sött när alla barn kommer hem med hjärtformade kort och teckningar. Å fjärde sidan behöver man ju inte hetsa upp sig för allting heller - antingen firar man mycket, mittemellan, lite eller inte alls. Själv vet jag att Märta aldrig kommer att förlåta mig om hon inte får en liten present i dag, så jag vet vad jag måste göra - styra stegen mot Hjärt-hyllan på Åhléns innan jag åker hem från jobbet. (14 februari)

Kent for president
  Men allvarligt talat, hörni: Visst är Kent det bästa som hänt Popsverige sedan Kaj Kindvall blev programledare i radio?
  Och visst borde det väl vara en självklarhet att Kent tilldelas minst ett pris vid varje Grammisgala??

Och du är som jag, när du dansar
har aldrig träffat nån som du
och du är som jag när du dansar
musik non stop till slut

  De citerade raderna ur Musik non stop känns nästan som tatuerade på min hud, så ofta har jag spelat låten. Härom kvällen spelade jag uteslutande den och Stanna hos mig. Hela kvällen. Igen och igen. Så jävla bra!! Bara inledningen på Musik non stop är så bra att man knappt kan tro att det är sant. Fattar visserligen ingenting av videon, men det gör inget. Gillar den ändå.
  Såg Jocke Berg och en av de andra i bandet intervjuas i en TV-soffa nyligen. Till min fasa satt de där och var trevliga! Skrattade och log och svarade ärligt och uppriktigt på frågorna.
  Men herre gud.
  Kent är pose, Kent är attityd. Jocke Berg är svårmod, livsångest, övergivenhet, svartsyn. Kent är inte trevliga. Kent är "tack som fan" eller möjligen "tack så jävla mycket". Kent s-k-r-a-t-t-a-r inte! Kent är lika svenska som Ingmar Bergman, deras livskriser är storartad konst. Kent är smärta, Jocke Bergs sång är lidande och dramatiska fraseringar. Kent är inte TV-soffa!!!

Stanna hos mig
Du är allt jag har
Stanna hos mig
Du är allt jag har kvar

  Lita på mig, Jocke. Jag överger dig inte. (11 februari)

The Windy City
  Gick in på Turistbyrån för att hämta en broschyr på engelska om Östersund som jag skulle skicka till en en vän. Hittade en ny, snygg trycksak, men rubriken på första sidan förbryllar en aning; The Windy City. OK, Östersund är en väldigt blåsig stad, men det är väl ingenting man lockar turister med? Är det inte snarare nånting som man vill låtsas om som det inte finns?

  Det blåser som fan ute nu ("Tack som fan"). Och så är det isigt på gatorna så in i bomben. Har inget minne av att det var så här förr i världen. Men nu är det standardkonceptet för alla vintrar. Först snöar det som fan ("Tack som fan") och sen regnar det (i Östersund!! på vintern!!) och sen fryser det på och sen famlar sig alla fram som 80-åriga tanter och farbröder och ber till gud att de inte ska ramla och bryta benen och få hjärnskakning. Hemskt, är vad det är. The Windy City, pöh! (11 februari)

På sjukhus
  Det är sig inte riktigt likt hemma. Sedan i onsdags befinner sig Lars och Simon på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Simon har haft för kort urinrör nämligen, och nu är han opererad. De blir borta nästan en vecka, känns onekligen ganska konstigt. Märta och jag har hela huset för oss själva. Det är i och för sig ganska mysigt, men visst längtar vi tills de kommer hem igen. (11 februari)

Fredagsmys
  Jag vet inte hur era fredagar ser ut, men hos oss följer man ett strikt schema: Till barnprogrammen, eller ännu hellre till det akuella familjeprogrammet vid 19- 20-tiden (just nu Småstjärnorna, andra gånger kan det var Robinson eller Sikta mot stjärnorna) ska man ha chips och Coca-Cola. Så är det bara! Basta. I kväll blir Tjejmys, och vi har inte bara handlat chips utan också dip. Den ömma modern har införskaffat gurka och blomkål att dippa, så kan man i alla fall låtsas att det är lite hälsosamt... Längtar redan! Nämnde jag att det blir pizza till middag? (11 februari)

Bridget Jones is back
  Snart har jag läst ut fortsättningen på Bridget Jones Diary: The Edge of Reason heter den. Och alla som älskade den första boken kommer att gilla tvåan, det lovar jag! När kommer TV-serien? Ofattbart att det inte är gjort redan. (11 februari)

Total uppryckning!
  Här ser det inte ut som vanligt, och inte bara på just nu-sidan utan på hela hemsidan faktiskt. Men fy vad trist det är att sätta in ankare och sidfötter på alla sidor och kolla att alla länkar stämmar och har jag ändrat alla style sheets och står det width 90% i tabellerna eller har jag ändrat till 80 som jag skulle?! (9 februari)

Bryan Ferry-konserten
  Ja, herre gud.
  I fredags var jag alltså på Bryan Ferrys konsert på Konserthuset i Stockholm. Och efteråt fick jag mitt program signerat och foto taget på honom och mig tillsammans. Helt overkligt!! Det har tagit några dagar att smälta det här men jag vet inte jag fattat det riktigt ännu. Kanske känns annorlunda när jag framkallat korten.
  Var konserten bra? Javisst, men det märks att Ferry nu är 54 år. Han har inte samma röst som tidigare, det är bara att konstatera. Rösten är tunnare, han når inte riktigt topparna, den mörka sammet som sveper in Smoke gets in your eyes på Another Time Another Place finns inte mer. Sorgligt.
  Det kändes som om hela figuren Bryan Ferry blivit lite tunnare, rent fysiskt. Lite gammelmanssmala ben...
  Just Smoke gets in your eyes var ett av de mest emotionella ögonblicken för mig. Han gjorde den så bra! Men allra, allra mest gripen blev jag faktiskt varken av Where or when eller Sunset, som jag trott innan, utan Chance Meeting. Då blev jag rejält tårögd och det kändes som att jag ville ställa mig upp och bara skrika eller nåt...Det var så starkt! Och det kändes som: Varför spelas inte de här låtarna längre?! Även Bittersweet var gripande och vacker.
  Where or When som är bästa spåret på As time goes by kom inte riktigt upp i den nivå jag hade hoppats, men å andra sidan tror jag inte att det var möjligt att toppa den upplevelse som Chance Meeting var.
  Mest onödiga var the crowdpleasers Avalon och Jealous Guy - man har hört dem till leda. Men Out of the blue var magnefik! Jag flög upp ur stolen efteråt för en stående ovation, och det var det många som gjorde. Street Life var också bra, och Love is the drug förvånansvärt bra - det kändes inte som att han gjorde den på ren rutin. Casanova var också väldigt, väldigt bra, och jag tror som Stockman att den handlar om honom själv, inte Eno. Texten kändes vassare än någonsin!
  Let's stick together var helt klart kvällens mesta rökare. ALLA stod upp och rockade loss i bänkarna samt skrålande med i refrängen. Och alla skrek som Jerry Hall! Det var underbart men samtidigt lite förvånande - jag hade inte riktigt trott att just Stick skulle vara hans "mesta" hit liksom, men det var den. Och det verkade som han hade uppriktigt kul med både låten och oss i publiken.
  Publiken, ja. Den bestod verkligen av vuxna människor, en hel del såg ut att vara i Ferrys egen ålder eller till och med äldre. Några kända ansikten var Johan Kinde (på första raden förstås!), Ronny Svensson och hon som fick guldbagge nyss. Alla var ganska upptagna med att se viktiga ut...
  Efter konserten gick vi till baksidan för att se om Ferry skulle komma ut, och han gjorde som han gjort under turnén i USA och UK, signerade skivor och program, lät sig fotograferas osv. Man fick gå in 4-5 stycken åt gången, men det var inte särskilt mycket alls som hade samlats för att få träffa Maestron, nånstans runt 15! Och det var verkligen inte fans av typen skrikande 14-åringar...
  Ferry såg oförskämt pigg och fräsch ut (trots att han bar den där anskrämliga rutiga gubbkepsen) och gav faktiskt ett yngre intryck än han gjorde från scenen! Märkligt. Han var jättetrevlig och såg uppriktigt glad ut när jag sa "You're still beautiful, Mr Ferry!". Jag sa även att Chance meeting var fantastisk, och han sa nåt om att den fungerade fint i orkestersammanhang.
  Ja, jisses. Det här kommer jag att leva på länge. (9 februari)

Konstiga linjer
  Jag använder style sheets för att slippa understrukna länkar på den här sidan, vilket funkar bra i Nescape. Men i dag när jag tittade på just nu i Internet Explorer var länkarna understrukna! Varför? Jag blir så less på att saker och ting inte kan funka på olika ställen. Trött och sur. (3 februari)
//Senare samma dag: Puss till Linda J som löste problemet åt mig! Nu funkar det i Explorer också.//

Vattkoppor del 2
  Nej, Märtan klarade sig inte den här gången, hon blev smittad när Simon hade vattkoppor. Nu är hon lika prickig som prickig korv, och det är ganska synd om henne. Att inte kunna gå i skolan gör kanske inte så mycket, men att inte få leka med kompisar är jättetrist. Visst går det att leka med lillebror, men han är inte så vidare värst intresserad av Barbie till exempel...
  Märta som i princip inte sovit på dagen sedan hon var 2 år, somnade i går på sängen vid 16.30, helt slut. Hon lyckades peta i sig en pannkaka vid 17.15, men gick sedan tillbaka till sängen och sov till 20.00! Hon tyckte det var mycket märkligt att hon missat barnprogrammen. Sedan somnade hon igen vid 21.
  Just nu när jag skriver detta ligger sjuklingen på en soffa i vardagsrummet och kurar under yllefilten. Nog märks det att Märtan är sjuk, alltid! (3 februari)

Svåra sånger
  I måndags var det kör som vanligt. Men hu så dåligt det gick! När vi övade Poulencsviten om fyra sånger kändes det som om vi aldrig hade sett noterna tidigare, vilket vi faktiskt hade. Usch. Ska vi verkligen få till detta?
  Det känns otroligt jobbigt när man inte hittar sin insats, vet var man ska få sin ton ifrån eller villka turer som väntar efter bladvändning. Hem och öva, Kicki, fila och fila. (3 februari)

Bryan Ferry in concert
  I morgon kväll klockan 21.30 kommer Bryan Ferry in på scenen på Stockholms konserthus. Då sitter jag i publiken! Det ska bli skitkul. Spännande blir det också att träffa Tom och Sannie som jag fått kontakt med via Avalonlistan. De har varit vänliga nog att fixa biljett till mig samt ställer upp med sovplats! Internet är väl fiffigt ändå - det för faktiskt människor samman. (3 februari)

Upp igen