Det känns som vi håller på att slå världsrekord i julighet i vår familj i år, en trend som går igenom även på denna sida. Jag kan därför inte avhålla mig från att lägga ut en detaljstudie av vår vackra gran! En viss roll spelar förstås det faktum att vi numera äger en digitalkamera vilket gör att det går snabbt som en grisblink att lägga ut bilder på sin hemsida.
  Som ni ser är den ganska överlastad, men faktum är att jag skulle vilja ha ännu mer saker i granen. Nu dominerar kulorna stort, men jag skulle vilja ha vackra fåglar, fina änglar och skimrande stjärnor också.

  En jultradition som vi dock upphört med sedan flera år tillbaka är att skicka julkort. Det känns bara jobbigt och onödigt.

  Far i huset har varit pysslig värre i dag. Han har gjort revbensspjäll (blev mycket , mycket goda), skinka (färdigkokt visserligen, men den skulle ju griljeras), åkt skridskor med barnen, fixat marsipan och färgat en del röd med karamellfärg så att hela familjen kunde göra tomtar, grisar, ormar, nallar och andra traditionella marsipanfigurer, smält nougat att doppa godis i, gjort coctailbär i smält vit choklad (mycket, mycket gott men se till att bären ligger i amarettolikör!), badat barnen....och säkert en hel del till som jag inte kommer på just nu.
  Själv har jag hjälpt till så gott jag kunnat, men det känns som att foten svullnar lättare nu. Förtog jag mig i början...?

  Sitter just nu med hörlurar vilket är en välsignelse ibland. Omvärlden försvinner. Lyssnar på Enya, A Day Without Rain. Enya låter väl som Enya alltid gjort, men jag gillar henne. "A-l-l-t låter ju likadant!" säger Lassegubben, men jag håller inte med där.
  Jag äger faktiskt alla skivor Enya gjort. Eller ägde, rättare sagt. Förra plattan försvann väldigt mystiskt, bara skivfodralet blev kvar. Skivan har aldrig återfunnits och den verkar inte finnas i handeln heller. Synd.
  I alla fall: Det finns en reklamfilm som handlar om att man lär sig något nytt varje dag genom att läsa tidningen, där två komiker, varav den ene är suveräne Henrik Hjelt (Parlamentet bl a), står och diskuterar dagens idoler. Henrik Hjelt säger att Enya är rave, och den andre tillrättavisar honom irriterat och säger:
  - Enya är inte rave, Enya är techno!
  Varpå Henrik Hjelt svarar:
  - Enya kanske är rave för mig...
  Detta är numera något som vi säger automatiskt varenda gång Enya förekommer i något sammanhang.
  Och kanske är det så, att Enya är rave även för mig? Puss, Enya!

  GOD JUL PÅ ER ALLESAMMANS! [23 december]

Nu är det verkligen jul igen!
  Granen är klädd, skinkan och revbensspjällen inhandlade, nya fin-skor till barnen fixade och knäcken snart uppäten. Jag skulle verkligen vilja lägga ut en bild på vår tjusiga gran (The American Look, dvs ju fler dekorationer desto bättre), men det går inte att fånga det vackra skimret från ljus, glitter och glaskulor med en kamera...

  Lilla julafton blev det i dag när skivorna från Ginza anlände! Herre gud, jag beställde dem i förrgår kväll! Jag, som är van att beställa från Boxman, hade inte räknat med leverans före årsskiftet. För tillfället håller jag på att snöa in på Led Zeppelin och vill leta rätt på nån bra site på nätet där jag kan läsa allt om Robert Plant och Jimmy Page.

  Jag har uppdaterat min högerframe, som ni kanske ser. Knappen som man kan använda för att länka hit med är ny. Myspysbild, n'est-ce pas? Och så har jag länkat till några dagbokssamlingar; Språngbrädan och Remote.
  Dessutom hittar ni en länk till Lars, vilken inte är någon mindre än min älskade make, Lars Gustafsson! Under rubriken Vad händer hittar ni hans reload (med bild på vår julgran). [22 december]

Nu så är det jul igen, jultomten myser...
  Det har verkligen inte blivit så mycket skrivet här som jag hade tänkt, men här kommer i allafall en juluppdatering.
  En bild på vår julkrubba. Jag tror jag har berättat det förut, men det förtjänar att nämnas igen att det är Lassegubben själv som snickrat stallet. Riktigt trivsamt. Om man kikar riktigt nära ser man att det står en liten, liten röd tomte längst till vänster i bild. Hör verkligen tomten hemma vid en julkrubba? undrar säkert vän av ordning. Tja, varför inte? Och det är en väldigt liten och söt tomte...
  Här ser vi Märtas samling med små tomteflickor som hon fått i julklapp under några år. Är de inte rara?
I dag var min snälla mamma här nästan hela dagen och julstädade. Hivade ut mattor, torkade golv, skurade toalett. Oh, så skönt! Jag hjälpte till en del jag med, men jag måste säga att min gipsade fot är ovanligt besvärlig när man julstädar. Eller när man gör vad som helst som kräver en viss rörlighet.
  Det har nu gått en dryg vecka sedan jag opererade foten. Hittills tycker jag att det inte känns som att foten svullnat särskilt mycket, förutom i dag. Usch, jag borde sittta still mycket mer..."Sköter man sig ordentligt de två första veckorna har man igen det sedan" sa sköterskan på mottagningen. Jaja...
  Lite läskigt är det att de tår som inte är gipsade (alla utom stortån!) börjat bli blå. Blä.

  Hittills har det bara varit en dag som det känts så där skönt, ledigt, fridfullt att vara sjukskriven. I övrigt har det mest varit saker på g, julen står för dörren, saker ska fixas...och jag har svårt att koppla av. Känner mig jämt som att jag b-o-r-d-e göra en massa saker! Jag har svårt att ligga och jäsa på soffan med gott samvete, trots att jag har en gipsad fot. Luther?

  Beställde lite skivor från Ginza igår, och det blev en minst sagt varierad samling: Enyas nya, Elvis Swedish Hit Collection samt remastrad Best of med Led Zeppelin! Säga vad man vill om Robert Plant, men herre gud vad den karln kunde sjunga. Vilken röst!

  Too Deep for Tears av Kathryn Lynn Davies är ingen höjdare. Nu har jag hoppat över ungefär en tredjedel av boken bara för att se hur eländet slutar. Nu väntar tegelstenen Sjöfararen (Outlander) av Diana Gabaldon, men jag tror inte att det är riktigt min typ det heller. Vi får se.

  Kom just på en till julgrej: I går gjorde vi traditionsenligt var sin apelsin med kryddnejlikor och hängde upp. Det luktar gott och ser verkligen hemtrevligt ut. Och levande ljus är också hemtrevligt! Och Radiokören som sjunger julsånger. Och hemmagjord knäck, ischoklad och marsipangodis.
I morgon klär vi granen! [21 december]

A white christmas?
  Det snöar i Östersund i dag. Riktigt vitt är det ute, ser härligt ut. Även om jag egentligen är principiell motståndare till snö (hatar att sopa av bilar/skrapa rutor) så är det ju vackert med en vit jul.
  Jag har inte alls jobbat med hemsidan så mycket som jag tänkt, nu när jag är sjukskriven och hemma. Däremot har jag:
• Sorterat alla mina gamla noter så att de nu finns i två pärmar, allt i bokstavsordning
• Tittat på Girl Interrupted (helt okej) och Anna och kungen (helt okej)
• Fått besök av väninnan Johanna och Fanny, snart 4 månader och jättesöt
• Satt in en del foton i ramar
• Slötittat på TV och växlat mellan kanalerna var tionde sekund
• Ströläst Too Deep for Tears av Kathryn Lynn Davies men känner att den är svår att komma in i
• Mixtrat lite med vår nya skrivare, Espon Stylus Color 680 (blir riktigt bra när man har hög upplösning på bilderna och skriver ut på blankt fotokvalitetspapper
• Kollat mailen minst fyra gånger varje dag
  Håhåjaja!

  Fossingen känns helt okej, jag har inte fått mer ont. Och det kliar inte under gipset heller (peppar, peppar, ta i trä). Och i går lyckades jag tvätta håret utan att ramla ned i badkaret. Fantastiskt.
  Jag linkar omkring utan kryckor, men om jag tar i för mycket får jag ont. Och särskilt smidig är jag inte... Jag får nog försöka stå ut med att jag måste sitta med foten i högläge ett bra tag till.

  Angelica vann Big Brother, det var väl inte helt oväntat men roligt ändå. Jag ringde faktiskt och röstade på henne! Kommer man att orka följa med en ny omgång av serien? Känns inte så just nu i alla fall. [16 december]

Och så stannade tiden upp
  Ny har jag gjort min fotoperation! Hallux valgus be no more. Ni ser foten vackert paketerad här till höger.
  När jag kom till doktorn i går sa sa sköterskan glatt: "Välkommen till snickarverkstan!". Och en verkstad var det verkligen. Utan att grotta ned mig allt för mycket i detaljer vill jag ändå nämna att såg, hammare och stämjärn var inblandade...och att jag, lokalbedövad som jag var, hörde allting. Urrk!
  Så nu hoppar jag på kryckor. Egentligen behövde jag bara göra det i går, eftersom gipset nu har torkat, men när jag försökte gå i dag gjorde det så ont i foten att kryckorna åkte fram igen.
  Jag har fått dunderpiller mot smärta som jag ska ta i tre dagar, men det tar 2-3 timmar innan de verkar. När jag bara sitter stilla har jag inte ont, men om jag svänger runt för häftigt känns det...
  Nu väntar alltså flera veckors sjukskrivning. Det ska bli underbart att inte göra någonting! Känna hur tiden går långsamt, varva ned, pyssla lite med hemsidan (som nu), lyssna på Enya (som nu), sitta i skenet av stearinljus (som nu).
  Och titta på video! Lars har fått hyra två typiska tjejfilmer redan: Girl, interrupted med Winona Ryder och Kungen och jag med Jodie Foster.

  I går var det luciafest på skolan, men jag kunde förstås inte vara med. Här kommer i alla fall ett litet smakprov av hur det såg ut: till vänster går Märtas bästis Nichole, och till höger Märta. Staffan, stalledrängen ni vet, ville inte vara med på bild.

  Det är möjligt att det blir en vit jul, men tomten lär inte behöva pulsa fram några drivor, precis. Om tomten kommer på skoter kan han rent av få problem. Barmarken skiner nämligen igenom på många ställen.

  Nämnde jag att jag inte är någon hejare på kryckor? Har aldrig gått på kryckor förut faktiskt. I dag går det lite bättre än i går, men jag känner mig ändå väldigt fånigt när jag struttar runt. Det går inte speciellt fort heller...
Håhåjaja. Vem vet, det kanske blir dagliga uppdateringar från och med nu? [13 december]

Och tiden går...
  I dag är det alltså 20 år sen John Lennon mördades. Han var 40, jag var 17. Jag minns att jag tyckte att det var hemskt, och jag minns att jag köpte Vecko-Revyn som gjorde ett helt nummer om John Lennon.
  Men jag minns också att det kändes som att Beatles var något som hade hänt för länge, länge sedan. Och att jag tyckte att det var häpnadsväckande att en så gammal artist som Lennon kunde göra comeback ("Double fantasy" hade nyss släppts och blivit en jättesuccé), för en 40-åring, det var ju snudd på en gammal gubbe!
  Nu är jag 37 år och inser att Lennon skulle ha haft en jättelång karriär kvar om han bara fått leva. Se på Paul McCartney.
 
Och det finns de i dag som är äldre än 17 men som ändå tycker att 37-åriga kvinnor är dammiga tanter. Så fel de har! Men det kan man aldrig förklara, det måste de själva uppleva. Och det kommer inte att hända förrän de själva vuxit upp och fyllt åtminstone 30. I know, 'cause I've been there.

  Det är fredagkväll och barnen tittar på Alla vi barn i Bullerbyn som är filmat nån gång i början av 60-talet (eller möjligen slutet av 50-talet). Där ser barnen ut som tanter och farbröder fast de är i 11-årsåldern. Faktiskt uppför de sig lite som såna också. Alla är trevliga, glada, präktiga, stabila, trygga. Overkliga. Jag gissar att de för dagens barn är minst lika exotiska som Pokémon.

  Jag har glömt att nämna A-Teens och deras nya singel, "Upside down". Popmusik när den är som bäst! Det låter som det förmodligen skulle ha låtit om Abba verkat i dag och varit precis i början av sin karriär. Oemotståndligt. Undrar hur långt A-Teens kan gå? De förenar det bästa av både pojk- och flickbanden tycker jag. Go, kids, go!

  I början av hösten läste jag för första gången "Jane Eyre" av Charlotte Bronte. Nu håller jag på med "Svindlande höjder" av Emily Bronte. Jag har sett båda historierna i olika filmversioner, och dragit mig lite för att läsa böckerna, men de är båda förvånansvärt moderna och levande! Fantastiska personteckningar, nästan särskilt i "Svindlande höjder". Författarinnan är inte nådig mot sina huvudpersoner, det må jag då säga.

  På tal om författare: Björn Ranelid är väl ändå bara too much? Snacka om patetiskt! "En miljon svenskar skriver lika bra som Liza Marklund men bara en skriver som jag". Spypåse, någon? [8 december]

Det lackar mot jul
  I år känner jag mig inte upplagd alls för jul! Känner mig bara stressad över allt man måste hinna och allt man ska handla. Men julen är ju barnens högtid - till vänster ser ni därför Simons egenhändigt tillverkade ljusstake och Märtas dito julgranspynt.

  I går sprang jag på stan i hela tre timmar direkt efter jobbet, vilket resulterade i att jag var som en disktrasa när jag väl kom hem...men jag fick en del handlat i alla fall (vad kan jag ju inte skriva här!). Plånboken blev betydligt lättare, men jag är inte klar än.

  I dag på lunchen lyckades jag lösa problemet "vad-i-hela-friden-ska-jag-ha-på-mig-i-jul-?!". Hittade en riktigt snygg röd blus och en liten ullig röd tröja på H&M. Men herre g-u-d vad jag hatar att se mig själv i provrumsspeglar! Jag skulle vilja gå ned 5-8 kilo, helst på en vecka.
  Men vi närmar oss julskinkans, knäckens och ischokladens förlovade högtid...fettsuga hela kroppen?

  Jag lever lite under extra tidspress nu, för på måndag ska jag nämligen operera foten. Jag har en sån där hallux valgus-knöl vid stortåleden på vänster fot. Men nu ska den bort. Och jag blir sjukskriven 4-5 veckor. Det är individuellt när man kan gå tillbaka till jobbet, beror på vad man har för jobb, hur foten läker och så vidare. Jag kommer i alla fall inte att kunna springa på stan och handla julklappar - detta måste jag alltså hinna färdigt i helgen. Sen ska jag bara sitta stilla, läsa, äta praliner och tänka på roliga saker! (och förmodligen grotta ned mig i hemsidan igen)

  Märta har en sund idé om hur man ska lösa problemet med vem som ska bli president i USA: "Kan man inte ola?" Ja, varför inte? Det skulle inte vara fånigare än cirkusen med domstolsbeslut och omrärkningar och nya överklaganden som fortfarande pågår och aldrig verkar ta slut. [7 december]

Saker att fundera på:
  Prins Haakon i Norge är ju väldigt lik Carter i Cityakuten, har ni tänkt på det? Som bär! För övrigt tycker jag det är helt rätt av en prins i tiden att äkta en ensam mamma.
  Ricky Martin blir allt smalare. Från att ha varit en ganska biffig kille har han nu förvandlats till en smal typ med vassa kindknotor. Anorexi?
  Östersund är så gott som totalt snöfritt. I och för sig skönt att slippa skotta, men julstämningen...?
  Julpyntet tar ett allt säkrare grepp om svenska folket. Hemma hos oss har vi nu två adventsstjärnor, två elljusstakar, en "vanlig" adventsljusstake, ljusslingor på balkongen på övervåningen samt julgardiner i kök och Märtas rum. Och då har jag ändå inte plockat fram några tomtar ännu...
  Dinosaurier-filmen var helt okej faktiskt, barnen var begeistrade. Men varför måste man vräka på med värsta trumhinnespräckarvolymen på ljudet? Det är mest barn i publiken! Märta satt med mössan på nästan hela filmen för att inte bli döv.
  Roxana åkte ur Robinson. "Jag var för snygg" konstaterar hon bittert efteråt. Jaså? Jag tycker att årets upplaga av Robinson verkar ha de mest förgrämda deltagarna hittills. Har någon hört talas om ordspråket "Den som sig i leken ger får leken tåla"?
  Önskelistor är i högsta grad aktuellt. Märta har skrivit en lista med inte mindre än 46 punkter. Jag har stillsamt förklarat att hon inte kan vänta sig att få allting, men jag är inte säker på att budskapet gått fram.
  Körfester är kul. I lördags åt vi, drack och sjöng så det stod härliga till. Tänk, att Hosianna och Advent kan klinga så vackert efter några glas rödvin! [4 december]

Det finns en rättvisa...
  Angelica kommer att vinna Big Brother! Jag är helt säker efter gårdagens avsnitt när hon var den som satt säkert, medan det var hugget som stucket mellan Anna, Christoffer och Paula.
  Dokusåpahysterin har slagit sina klor så pass hårt i mig att jag faktiskt ringde och röstade på Anna! Och detta kan jag erkänna utan att skammens rosor blossar på mina kinder...
  För visst var väl Anna både tråkig och taskig?? Och hur ska det gå för Christoffer och Paula? Kommer de att "göra det" framför kameran? Håller deras förhållande utanför huset? Kan Angelica stå ut? Bildar de en trekant? Varför vill jag veta?

  I dag går startskottet för allt julkrafs: Adventskalender på TV, elektriska ljusstakar i fönstren, julgardiner, pepparkaksbak, pynt, ljusslingor med mera, med mera. Känns mera jobbigt än roligt.

  En allvarlig kris hotar vårt hem: Endast Märta har ännu så länge en chokladkalender. Vi har missat att köpa till Simon, och på kiosken där vi handlade Märtas var det nu slut. "Och det är slut hos grossisten också" konstaterade kioskägaren nöjt. Får vi inte tag på en chokladkalender i dag måste barnen d-e-l-a på den kalender som finns, för Gud förbjude att det skulle bli orättvist... [1 december]